Ett större perspektiv: axplock från utbildningen senaste veckan

Hippocampus, den delen av hjärnan som bland annat ser till att vi minns grejer, minskar i storlek 1-2 %/år i vuxen ålder. Vid t ex långvarig smärta och stress minskar den ännu snabbare. Den goda nyheten är att minskningen kan avstanna, hippocampus kan till och med bli större om vi sysslar med fysisk aktivitet och meditation (hög evidens). Min reflektion: vi rör oss och mediterar mindre än vad vår kropp och hjärna är anpassad till. Fysisk aktivitet och meditation vid rätt dos, frekvens, intensitet och duration har dessutom inga biverkningar, plus att det inte kostar en krona!

Utmattningssyndrom och depression är två olika diagnoser (det finns ingen diagnos som heter utmattningsdepression). Symtomen kan vara liknande vilket gör det lurigt. Och som med alla sjukdomar och syndrom bör alltid en eventuell depression behandlas för att ens möjliggöra behandling av den andra sjukdomen/syndromet. Vid depression kan det finnas en hög kortisolnivå (stresshormon), medan det vid utmattningssyndrom och posttraumatisk stress kan vara tvärt om, att kortisolnivåerna är superlåga (stressystemet är slutkört och har kapsejsat). Detta sett till gruppnivå, såklart. Individuella skillnader förekommer ju alltid!

Primärvård:

  • avtalshandläggare ändrar förutsättningar för öppenvården lite hej och hå, som exempelvis ersättning/besök. Mycket av arbetstiden går åt till att hänga med i svängarna när det gäller regler och ersättning, samt kunna planera verksamheten över huvud taget.
  • Landstingsvård ska gå +-0. Privatvård måste gå + och har därför mindre pengar till själva vården av patienterna (eftersom de får samma ersättning). Om landstingsvård får för mycket vinst går pengarna tillbaka till skattepotten. Om privatvård går med mycket vinst kan pengarna gå till aktieägare. Båda kan såklart återinvestera om vinsten inte är så stor.

Socio-ekonomiska faktorer, statistik:

  • Människor med lägre utbildning och/eller har ekonomisk stress drabbas betydligt oftare av hjärt- kärlsjukdomar
  • Medellivslängden skiljer sig 6 år mellan låg- respektive högutbildade (min reflektion: utbildning har ett värde i sig oavsett vad du gör med den! Kunskap är aldrig tungt att bära! Lika förutsättningar för utbildning för alla är viktigt ur både hälsosynpunkt och samhälle, vi lever i en demokrati (än så länge)! Ge högre status och kräv bra utbildning, ta den på allvar!)
  • Inkomstskillnader har ökat de senaste 30 åren. 2011 var medelinkomsten i Bromma fem gånger högre än i Rinkeby. Det finns ett klart samband mellan ekonomisk ojämlikhet och ohälsa. 
  • 2011 gick demens om hjärtinfarkt som vanligaste dödsorsak (både demens och hjärtinfarkt har fysisk inaktivitet som riskfaktor, vi måste börja röra oss!)
  • Vad ger ett bra samhälle:
    • hög kvalitet i samhällsstyret, det vill säga: pålitliga, opartiska, icke-korrupta, icke-diskriminerande och kompetenta offentliga institutioner.
    • Skattefinansiering, meritokrati, rättvist och fritt utbildningssystem, jämställdhet i det politiska systemet.
  • Från 2010: Privatfinansierad vård är mindre effektiv och ger sämre vård.

Migration och hälsa:

  • Migration är ett existentiellt tillstånd hos människan, vi har alltid migrerat.
  • Fram till Andra världskriget var Sverige ett utvandringsland, förutom fattigdom var en del religiösa och politiska flyktingar.
  • 1973 lämnade fler svenskar landet (till Australien) än människor flyttade till Sverige (oljekris).
  • 2015 var första året som svenskar inte utgjorde den största migrationsgruppen (syrier blev den största).
  • De som migrerar är en heterogen grupp. Möjligheten till bättre hälsa för de som är med om trauman innan de kommer hit och/eller på vägen hit, är lika avhängig hur de tas emot i Sverige (tillgång till sjukvård, trygghet, möjlighet att starta ett drägligt liv etc) som själva traumat är. Icke permanenta uppehållstillstånd förväntas därför bli förödande, då det hindrar människors möjlighet att återfå hälsan. Vi tvingar människor att stanna kvar i överlevnadsstadium.
  • Vi har en förmåga att se vår egen kultur som sammansatt och föränderlig, medan vi ser andras kultur som entydig och statisk (ju längre bort, desto mer är uppfattningen förenklad).
  • Vi kan inte prata om ‘svensk kultur’, om en homogen kultur före invandring. Det finns ingen homogen kultur! (min egen kommentar, en utsvävning från detta konstaterande: se hur Sverige behandlat samer!)

Genusmedicin:

  • Jämställd och jämlik vård oavsett kön, ålder, social klass, etnicitet eller sexuell läggning. Processen kan se olika ut, men resultatet ska vara detsamma!
  • Mål: patientkvalitet och patientsäkerhet. Medel: medvetenhet om föreställningar om kön och kunskap om hur könen skiljer sig.
  • Kvinnor får generellt mer biverkningar av mediciner än män. Mediciner ordineras efter en tabell av längd och vikt, som utgår från normen 70 kg vit man. Istället borde medicin ordineras utefter individens upptagningsförmåga, andel fettvävnad, vilken tid på dygnet medicinen intas, var i menscykeln kvinnan är etc.
  • Dubbelt så många kvinnor diagnosticeras med depression, jämfört med män. Symtomen missas ofta hos män (föreställning om att det är en ”kvinnlig sjukdom”). Krasst kan man säga att kvinnor får diagnosen och män tar livet av sig. Kvinnor gör suicidförsök som rop på hjälp, män gör det för att dö. Vi uppfostras till att kvinnor har mer koll på sin kropp än män, därför män oftare dör av malingt melanom?
  • Fler män än kvinnor dör i alla ålderskategorier, från foster i magen till ålderdom.
  • Vid samma sjukdomstillstånd kan vi få olika symtom beroende av kön. Kvinnor behöver t ex inte få samma symtom som män vid hjärtinfarkt, men de kan få samma symtom också…
  • Studie: trots att tandvård är gratis går inte pojkar 3-17 år till bokade tandläkarbesök. Går pojkar inte till vården förrän de får ont? Är flickors vackra leenden viktigare än pojkars? Btw, sämre tandvård = sämre allmänhälsa senare i livet.
  • Det farliga LDL-fettet är en riskfaktor för hjärt- kärlsjukdom. Kvinnor skyddas av östrogen, därför de drabbas i högre ålder än män. Män drabbas i tidigare och tidigare ålder. Fysisk inaktivitet leder till sänkta testosteronhalter vilket ger högre risk för sjukdomar. Rör på er för fan.
  • Knäleden ser annorlunda ut hos kvinnor och män (är träning anpassad efter män?)
  • Det kan vara ägget som styr och väljer spermie!
  • Det är värre för män, t ex:
    • om 100 män får cancer, får 70 kvinnor cancer
    • om 70 män får sepsis, får 20 kvinnor sepsis
  • Vid coloncancer gav manliga läkare män strålning och kvinnor medicin i större utsträckning. Eftersom strålning är kopplat till större risker, dog männen i högre utsträckning. Män berättar inte alltid hela sanningen till kvinnliga läkare.
  • Varje cell har ett kön. Hur påverkar det transplantation av organ mellan kvinna och man?
  • ”Det enda sättet jag kan säga ifrån är att bli sjuk” – Kvinnan. Säg inte till mig att feminism har gått över styr eller inte behövs längre. Jag blir så otrevlig då. Både för mäns och kvinnors skull!
  • Neurosedynkatastrofen gjorde att man slutade forska på fertila kvinnor (för hög risk!). Men på 80-talet kom womens health movement på grund av bröstcancervåg. Fortfarande är den mesta forskningen inom sjukvård gjord på unga vita män, eftersom forskningen haft störst tillgång på dem (försvaret) plus att de ”är enkla att forska på”. Men det går framåt mot mer jämlik vård och forskning, även om kvinnor är svårare att forska på… (olika hormoner olika perioder, kan bli gravida etc, svårt att genomföra studier med hög evidens).

 

Btw: Att forska på smärta och jobba med smärta har låg status. Hjärtforskning/-vård och neurologi har hög status. Det har betydelse, för oss alla. Det var inte länge sedan långvarig smärta som t ex fibromyalgi kallades för gnällkärring-sjukan. Lite mysig fakta sådär. (alltså, fibromyalgi drabbar män också).

 

Det är många tankar som dyker upp; personliga, existentiella, politiska och generella. Tar vi demokrati på tillräckligt stort allvar? Mediciner drivs av ekonomiska medel och de flesta har biverkningar. Att testa komplementära behandlingar (t ex fysisk aktivitet, basal kroppskännedom, akupunktur, massage, TENS…) kommer i sista hand, trots att det har visat sig ha stor påverkan på risk för sjukdomar, behandling av sjukdomar, på allmän hälsa, depression (som ofta är kopplad till andra sjukdomar/tillstånd) och dessutom inte har biverkningar. Precis som med mediciner passar dessa interventioner så klart inte alla, vård ska alltid vara individanpassad för att få störst effekt. Men jag undrar hur vården kommer se ut i framtiden. Är tiden där läkaren ska fixa patienten snart förbi? Kommer kombinationen av medicin, kirurgi och komplementära åtgärder att bli mer studerad och självklar i framtiden? Förståelsen för hur farligt kirurgi faktiskt är har gjort att viljan att operera redan är på nedgång. Kommer den patientcentrerade vården bli en mer jämställd vård, där även patienten förväntas anstränga sig och delta för att bli friskare? Hur har sjukvårdspersonalens sänkta status påverkat vården? Kommer det krävas mer av personal och patient? Vården är traditionell och statisk i sin struktur, samtidigt som mycket förändras och verklighetsbilder kastas snabbt fram och tillbaka, även där.

Både män och kvinnor drabbas av sjukdomar, mycket är likt och vissa saker är inte likt. Balans att inte överdriva skillnader, men samtidigt inte bortse ifrån dem. Vad är kön och vad är genus? Det finns mycket mer än enbart kvinna eller enbart man. Vi måste se individen, alltid. Vara medvetna om våra förutfattade meningar och hantera dem, vara öppna. Alltid.

Det är skillnad att vara från olika geografiska platser, i kultur, förväntningar, sjukdomar m.m. Men mycket är också likt. Jag kan ha mer gemensamt med någon som kommer långt ifrån mig, än med min granne. Till exempel var sjukvård i Syrien på samma nivå (bättre/sämre) som Sverige innan helvetet bröt ut. Ett nästan kränkande exempel, men det verkar liksom behöva vara på den nivån.

Det finns så mycket mer vi fått till oss under senaste veckans föreläsningar. Men jag kan inte skriva allt, även om det skulle vara fett. Vi fortsätter med föreläsningar, det är långt kvar till tenta och mycket mer som ska tas in och förstås. Nu har ju även den parallella fysioterapikursen startat. Med rivstart där vi självständigt skulle skriva om ett långvarigt smärttillstånd. Jag och bästa Sophie valde att skriva om neuropatisk smärta efter hjärnskada. Vi fick ihop det till slut, så komplext och fantastiskt intressant!

SE OCH UTGÅ FRÅN INDIVIDEN FRAMFÖR DIG. SLUTA ALDRIG ATT LÄRA. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: