Subjekt eller objekt? En reflektion om dissociation

Tankar en fredagsmorgon.

Subjekt eller objekt? Dissociation. Känna eller avskärma sig – förtrycka – fysiologiska sensationer, känslor, tankar, rörelser. Tillit till fysisk förmåga.

Att söka avstånd till sig själv, avskärma sig från sig själv. Förtrycka sensationer, känslor, tankar. Leder till sjukdom, allt samlas och förtrycks i vårt system. Det är inte nåt abstrakt och flummigt, det är inte ens rocket science. Det säger sig själv att när ett system inte tillåts fungera som det är skapt för, blir det dysfunktionellt. Det skapar problem. Ju mer som förtrycks och skärmas av, desto större blir konsekvenserna. Ju sämre förutsättningar, desto mindre förtryck klarar systemet av innan det kollapsar.

När kroppen ses som fiende. Inte tillräcklig. Då försvinner tilliten till kroppen, till oss själva. Fiendeskapet leder till avskärmning, vilket leder till mer eller mindre systemkollaps, vilket leder till ännu mindre tillit.

Vi lär oss att kroppen är ett objekt. Vi googlar symtom och gör oss rädda för våra sensationer. Vi blir rädda för pulsen som slår, för muskler som värker, för svetten som rinner, för lungorna som samlar och släpper ut luft. När det ju egentligen är kroppen som visar att den lever. Kroppen som visar att det händer något, att vi förändras. Vi förändras hela tiden. Allt går över om vi låter det. Vi lär oss att vara rädda för känslor och sensationer. Varför ska vi vara rädda för oss själva?

En rädsla för oss själva skapar motstånd till att uppleva oss själva.

Är det detta vi kallar hästträning? Är god hästträning att lära hästen att dissociera? Eller är det att ta motorvägen mot skador och dysfunktion?

Hur kan vi bevisa att det är tryggt att uppleva oss själva som subjekt? Är det en fråga om kontroll? Är det därför vi använder skarp utrustning och skarp träning, för att skapa en falsk kontroll över hästen. Vi ser till att skapa avstånd mellan hästen och hästens upplevelser, lär hästen att förtrycka sig själv. Kontroll. Hur kan vi tro att vi kan ha kontroll när allt, även vi och allt runt omkring oss, ständigt förändras?

Det du upplever just nu, är sant just nu. Men, det är inte sant för alltid! Därför kan vi våga vara i det som är sant just nu. Istället för att förtrycka det och samla på det så att det förtryckta tillslut uttrycker sig. Vi blir sjuka, utmattade. Framför allt gör förtrycket att vi hindrar oss själva från att uppleva hela spektrat av livet. Carpe diem har liksom en poäng.

Jag upplever ständigt nya sensationer i mig själv, som jag tidigare inte tillåtit mig själv att uppleva. Livet blir mer och mer färgrikt. Jag upptäcker att min fysiska förmåga är större än jag trott, än vad jag tillåtit den att vara. Förtrycket av mig själv, min fysiologi, tankar, känslor har hindrat mig från att skaffa mig erfarenheter om min fysiska förmåga. Om alla mina förmågor och egenskaper. Det jag älskar med fysisk förmåga, rörelse, är att den är så konkret. Det säger sig självt, ju mer jag upptäcker om mig själv, desto mer upptäcker jag mina förmågor. Och ger utrymme till mina förmågor att utvecklas.

När vi tror att vår kropp ska se ut på ett visst sätt och fungera på ett visst sätt. Men allt förändras, så vi känner oss ständigt svikna av vår egen kropp. Är det kroppen vi ska försöka förändra eller är det vårt synsätt? Vår fysiologi fungerar som den gör av en anledning. Våra biologiska impulser har ett syfte, när vi lär oss att förtrycka dem är det klart att det får konsekvenser.

Förmåga att höra sin intuition.

Nervsystemet hanterar stora volymer information som inte får plats i vårt medvetande. Information om vår inre miljö och vår yttre miljö. Det finns så stor potential, om vi lär oss lyssna till vår intuition kan vi använda större delar av all den här informationen.

Ta ansvar för sig själv och använda sin autonomi. Du bestämmer över dig själv, och tar också konsekvenserna av det. Det här skapar tillit till varandra. Ge sin häst autonomi blir en förutsättning för att känna tillit till vår häst. Och hästen att känna tillit till dig. För mig är detta att vara autentisk.

Vi har lättare att lyssna på andra utanför oss själva, än att lyssna på oss själva. Att lyssna på sig själv värderas inte lika högt, men egentligen är ju du expert på dig själv. Om du lyssnar. Om vi inte vågar eller tillåter oss att lyssna på vår fysiologi och känslor så tror vi att vi inte har tillräckligt med information, inte tillräckligt med kunskap. Vi jagar efter vishet hos andra, följer dieter, träningsprogram, metoder. Awareness is basic fick jag höra en gång. Om vi inte ens vet vart vi är, hur tänker vi då att vi ska kunna veta vart vi ska? Att lyssna på sig själv borde vara basic, därefter söker vi vishet utifrån. Vi börjar från fel håll, vi börjar med grädden på moset, när vi inte ens har något mos än.

Vi är rädda för mjukhet och sårbarhet. Men det är en del av oss, därför finns det. Att förtrycka det skapar en falsk hårdhet, en falsk osårbarhet. Vi gör oss illa mycket värre än om vi var sårbara från början. Hur umgås vi med hästar? Av ”säkerhetsskäl” ska vi vara hårda och strikta. Jag ifrågasätter den här idén starkt. Hästar lär oss om mjukhet och sårbarhet. Det är en del av vad som gör dem så kraftfulla och imponerande. Det finns kraft i sårbarhet och mjukhet.

Vi har så mycket att slåss mot. Mot vår steriliserade, fyrkantiga miljö. Våra normer och våra förtryck mot varandra, mot oss själva. Därför måste vi medvetandegöra. Vi måste försöka ge oss de bästa förutsättningar vi kan. Vår omgivning och de uppgifter vi ger oss själva har kraft att förändra vårt nervsystem, vår hjärna, våra mönster. Omge dig med tillåtelse att följa dina biologiska impulser. Var den omgivningen för andra. Vi har så mycket rädslor som inte behövs. Vår nyfikenhet kan övervinna den, vår nyfikenhet på oss själva och vår omgivning.

Därför börjar jag varje rörelsepass med världens enklaste övning. Alltid samma. En övning som öppnar upp oss för oss själva och för vår omgivning. Som kalibrerar nervsystemet till vad som faktiskt är, just nu. För att öka vår förmåga att lära, öka vår fysiska förmåga, få tillgång till vår intuition, öka alla våra förmågor.

Förtrycket av oss själva minskar vår tillit till oss själva, vi låter inte systemet fungera så som det är skapat för. Det är inte rocket sience. Förtrycket av hästen minskar tilliten hästen har till sig själv, vi bidrar till dissociation i hästen och oss själva. Dissociation är ett begrepp som beskriver avskärmning av upplevelser. Upplevelser är vad livet består av. Vi försöker överleva genom dissociation. Börja i andra änden, skala bort dissociationen och börja leva.

Det här är fysiologi, kroppens processer. Det är basic.

För mig är det solklart varför forskning visar att vi mår bra av att vara i naturen, vara med djur och rörelse. Det är omgivningar och uppgifter som minskar vår dissociation, om vi tillåter det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: