En iakttagelse av pedagogisk struktur för utveckling och lärande 

Ido Portal använder konceptet ”Isolation, Integration, Improvisation”. Det är en sorts systematik som går att applicera genom hela Movementkulturen. Vi gör isolerade rörelser, nästa steg är att integrera flera isolerade rörelser och därefter kan vi improvisera.

I Akademisk Ridkonst av Bent Branderup kan du göra olika prov. De första proven; groundwork, longering och squire speglar hantverket. Klarar du proven bemästrar du hantverket att träna hästen från marken och uppsuttet. Proven därefter som t ex Knight representerar snarare ridKONSTEN.

På fysioterapeutprogrammet fick vi först lära oss olika basfakta, olika isolerade kunskaper och hantverket att kunna undersöka, diagnosticera, behandla och utvärdera. Vi lärde oss dessa olika delar var för sig och sen interagerade vi dem med varandra till en process. När vi sedan träffade riktiga eller påhittade patienter började improvisationen och konsten; ingen människa är den andra lik. Därför är de ramar och regler vi lärt oss bara en riktlinje, konsten är att kunna ta in hela personen du har framför dig.

När vi i Movementklassen pratar om isolation och integrering tänker jag på hantverk. När Bent pratar om konst tänker jag improvisation, en improvisation som bygger på hantverket. Ett annat ord för hantverk kan också vara grunden, ”the basic”. Fortsätter jag följa mitt resonemang är alltså isolation och integration av rörelser, att lära sig nya rörelser, basic. 

Detta blir ännu tydligare i olika kulturella uttryck som konst, musik, teater, dans osv. Du behöver traggla och lära dig hantverket för att kunna uttrycka konsten. Du isolerar, integrerar för att tillslut improvisera.

Hur behåller vi motivationen när vi lär oss hantverket, the basic, isolerade rörelser? Vi kan inspireras av andra som redan kan improvisera och använda hantverket som konst. Vi kan ha ett nyfiket mindset, hela tiden lära oss av det vi gör. Då sker utvecklingen av sig själv. Vi kan ibland gå vidare, till integration och improvisation innan vi egentligen är redo för det. Testa, göra det mer komplext. Inte för att det ska vara någon slags slutprodukt, utan för att kasta oss in i det oförutsägbara. Och för att få nya perspektiv på hantverket och därmed bli bättre på the basic.

Om vi applicerar detta koncept till träning av hästar (eller andra djur) går tankarna till klassisk och operant betingning, vi lär in isolerade beteenden och rörelser. Du kan också lära in kedjor av beteenden, en slags integrering. Du kan sätta ihop två beteenden/rörelser; gör [X] samtidigt som du gör [Y]. Du tar två isolerade rörelser och integrerar dem med varandra. Men hur är det med sista steget, improvisation, konsten? När får hästen improvisera och kan hästen ha ett konstnärligt uttryck?

Nu blir det intressant. Kan jag få mina hästar att kasta sig in i det oförutsägbara, improvisera? Hur gör jag det utan att tappa hantverket? Hur kan jag träna på the basic utan att tappa det konstnärliga? Här inser jag att gränserna behöver vara mer flytande. Se hästen som en kompetent individ, se till att hästens livsvillkor ger förutsättningar för att hästen kan vara den organism i rörelse som den är utvecklad för. När jag kan lita på att hästen är kompetent i sig själv, kan jag också känna mig trygg i att hästen får bibehålla sin autonomi. Vad innebär det? Hästen får säga nej och ett nej respekteras. Det betyder inte att hästen alltid gör som den vill utan att lyssna på mig, för det här innebär också att hästen kan säga ja till mina förslag. Ett autentiskt ja ger den tryggaste hästen du kan få. Det här kan fungera som en slags plattform för trygghet och tillit. Då kan hästen tillåtas att ta initiativ, början till improvisation och konstuttryck? När vi lär oss hantverket kan vi kanske skapa några slags ramar inom vilka integration och improvisation kan ske. Läs nu om det här stycket och byt ut ”hästen” till ”personen”.

När vi lär oss hantverket har vi regler och ramar att förhålla oss till, det är så att säga en del av definitionen av ett hantverk. Det finns ett visst syfte med hantverket, vi lär oss saker av att isolera rörelser. Utan regler och ramar är det svårt att lära oss något nytt eftersom vi i grunden är lata och alltid tar en easy way out, det vill säga gör det vi redan kan. Reglerna har ett tydligt syfte. När vi tagit oss igenom hantverket, när vi har en bred repertoar av isolerade rörelser som vi också kan integrera, då kan vi plötsligt göra något spännande. Vi kan skita i regler och ramar. En av konstens roller är att ifrågasätta regler och ramverk, att vända på perspektiven. I improvisationen är du fri att göra som du vill. Men om du aldrig följt reglerna förstår du inte vad det är du bryter.

Jag aktar mig ofta för att säga att något är rätt eller fel, korrekt eller inkorrekt. Eftersom det är irrelevant. Sysslar jag med basic är det dock rätt och korrekt att följa reglerna. Jag uttrycker mig ofta så här: gör så här, inte för att det är rätt utan för att det fungerar utifrån den här uppgiften. Då håller vi på med hantverk, isolation och ibland integration.

I allt jag lär mig har jag de här koncepten i huvudet. Det ger mig en förståelse för min egen och andras process. Det ger mig inspiration och motivation. Du går alltid tillbaka till basic, hantverk, isolation och integration, oavsett hur avancerad du är. För ju mer avancerad du är, desto mer inser du att det finns att hämta i basic. Du experimenterar med ett nyfiket mindset. Se igenom piff puff, krusiduller och flashighet. Titta på basic så hittar du riktiga mästare.

Det här är ju inget nytt, vi har alla lärt oss det här konceptet när vi gick i skolan. Du börjar uppsatsen med isolerade fakta, därefter integrerar du dem med varandra, hittar samband. Du märker att även den här artikeln följer samma mönster. Men för att det ska bli konst, behöver vi använda hantverket. Konsten har en personlig prägel, först på denna nivå finns plats för det riktigt personliga. I hantverket speglar du dig själv mot redan bestämda ramar, i konsten interagerar du dig för första gången i hantverket. Bara du kan improvisera just som du gör.

Isolation, integration; basic och hantverk, är otroligt spännande och roligt, det tar aldrig slut! Att bara se någon slags slutprodukt är för det första att bedra sig själv, det finns nämligen ingen slutprodukt. Så igen; irrelevant. Däremot ska du leta efter förståelse för hantverket du gör. Vad består helheten av, som ger syfte till detaljerna. Vilka samband finns, vilka olika perspektiv kan jag anta? Vad kan jag lära mig av denna isolerade rörelse? Vad är det som binder samman de isolerade till integrering? I movement kan detta t ex vara squaten som är en enkel brygga mellan olika rörelser. Praktisera basic så förstår du, så upplever du det. I ridningen kan t ex halvhalten (minisquat!) vara bryggan som integrerar. Eller en annan ”default”, en rörelse som hästen har som grund. Men stanna inte heller i en basic där du inte har fler frågor att ställa. Då kan du behöva experimentera med konst och improvisation, för att hitta frågor att ställa till basic igen.

Detta är långt ifrån fördiganalyserat och färdigtänkt, det är en process som ger mig nya idéer och tankeställningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: