När bitar faller på plats

Det är något speciellt att ge en lektion till några så oförstörda och intelligenta som E och Laddok. Det finns en magi i att förklara varför, hur och vad till någon som inte har förutfattade meningar, någon som helt öppet tar emot det jag säger och visar. Som associerar fritt utan värderingar. Det sägs att vi inte helt och fullt har förstått något om vi inte själva kan förklara det för någon annan så att denne förstår. Jag måste vara väl insatt, ha förståelse och kunna utföra det jag själv säger och visar, vilket jag alltid söker att göra i all min undervisning.

Idag lyckades vi få ihop många delar i en och samma lektion. Många fler delar än vad jag förstod där och då.

Vi började med hästens anatomi, så som vi brukar. Är det något jag lärt mig under fysioterapeututbildningen så är det att anatomi lägger grund till mer djupgående förståelse, för alla organismer. Efter det ville jag utveckla ridningen mot vad vi gjort tidigare.

Både E och Laddok är helt gröna när det kommer till ridning. En fantastisk tillgång! Men jag vill tydliggöra lite hur vi egentligen gör när vi svänger. Vad är det egentligen som händer i kroppen? Hästen följer ju vår kropp, hästen strävar alltid efter att behålla balans (om den inte lär sig av ryttare att trycka ifrån balanspunkten, att alltid försöka springa ikapp sin balans istället för att vara i den…). Så vi studerade utan häst vad som egentligen är skillnaden mellan att gå rakt fram och att svänga. Var hamnar tyngdpunkten, vilken kroppsdel behöver vi svänga med för att behålla vår balans på bästa sätt? Vi gjorde också en gammal goding som jag alltid brukar göra när vi sitter till häst, att “vagga” fram och tillbaka respektive sida till sida med mindre och mindre rörelser, för att hitta centrering. Då inser jag, det är ju för fasen kroppsmedvetandeövningar vi håller på med. Grundning till tusen! Att jag inte tänkt på det tidigare :’D Jag behövde göra den ståendes på backen med E för att koppla. Det har jag ju hållit på med i flera år, fast till häst då. Nästan så jag drar mig för att skriva det, vilken idiot liksom haha! Jag kan berätta att när en yngre person roterar runt sin egen vertikalaxel så svingar armarna avslappnat alldeles av sig själva. Inga konstiga spänningar eller blockeringar där inte. Take inspiration people!

För att vi inte skulle bli för distanserade från ridningen så jag gick utan att tveka på alla fyra, och så lekte vi häst. För att förstå hur hästen rör sig i skritt och vad som händer när vi svänger, ökar och minskar volten etc. Se där, då fick vi in lite locomotion från Movementklasserna också! 😉 Dock brukar vi på de passen inte riktigt göra just de rörelserna (även om Marcel gör en sjukt snygg passage! 😀 ). Så utan Movement hade jag aldrig kunnat leka häst så korrekt som jag gjorde, och framför allt så naturligt! :’D

Efter allt det här (herre jisses vad vi hinner med grejer ändå!) fick Laddok följa med till ridbanan. Innan vi började med ridningen började vi med lek. Teknik, kroppsmedvetenhet och kunskap i all ära, men lek är det viktigaste när det kommer till att öka sitt självförtroende, våga prova och testa sina gränser. Laddok är ju av den lekfulla typen, det är så fantastiskt att se när häst och människa börja följa varandra i lek <3

Sedan var det dags att sitta upp. För första gången använde vi underskänklarna, vilket Laddok förstod vad det betydde på en gång. Vid ett tillfälle råkade E sätta sig i öppna position samtidigt som hon hade lite för tidig tajming med sin innerskänkel. Självklart börjar Laddok att trava! Jag lovade att jag skulle förklara varför, men glömde bort det. Det måste vi prova till nästa gång när vi leker häst!

Min dag för övrigt har varit full av härligheter hela dagen. Umgicks med Gai-Jin och Sirius i morse, vilket ju syntes på instagram haha! Snart blir jag anmäld för spam… Sedan var det direkt in till Rålis för Movement, vilket bjöd på två glada insikter! Den första att jag kände att jag för första gången verkligen har blivit starkare i mina skuldror, känslan när jag kunde trycka ifrån mot gräset i kind of handstående var helt annorlunda mot vad den har varit tidigare! (Tack för stödet Lotta!). Den andra var när Caroline var på mig när jag fuskade i locomotion. Jag fuskar inte med mening, men när man från början är extremt dålig på något, så är det ibland svårt att förstå när man faktiskt kan mer än vad man tror. Idag hittade jag mina nya gränser i min höftmobilitet och styrka. Fantastisk känsla!

Direkt hem från Rålis till lektionen med E, sen var det dags för Jupiter. Vi håller på att testa en för oss ny grej, som jag tänkte jag skulle skriva om i ett eget inlägg! Men han var grym <3

Sedan blev det en inställd massage, och inte bara massagen ställdes in. Jag tvingades inse att jag faktiskt har blivit pollenallergiker, så är därför ganska slutkörd. Så istället för att åka in till Debaser och titta på Västerbron, så blev det soffliggande och glass, tillsammans med lite självömkan.

Imorgon ska hästarna äntligen få komma ut på betet! Det ser vi alla fram emot 🙂