När Visionen omvandlas till uppfyllt mål

I många år har jag haft en luddig bild framför mig. Hur kan man egentligen göra för att må bättre, bli en bättre hästmänniska, rida bättre? Går det att få ihop relation, kommunikation, välmående, träning?

Efter att ha läst lite distanskurser om Kognitionsvetenskap hos människa och djur och Hästens sinnen och beteende, samtidigt som jag hittat Akademisk Ridkonst så tog jag äntligen steget och flyttade till lilla Tvååker i Halland. Många bra beslut på rad där! Jag träffade många människor där som styrde in mig på en väg som hjälpte mig att få den där luddiga bilden lite mindre luddig. Men fokuset var fortfarande inte helt optimalt. Jag glömmer aldrig den dagen Monika råkade höra fel när jag sa att jag hade sökt in till Fysioterapeutprogrammet. Hon trodde jag sa koordinationsprogrammet! Så skrattade vi gott för att min koordination var ju faktiskt åt helskotta, så det skulle ju passa bra! Hon visste inte då hur rätt hon hade…

När jag så i höstas gick på en workshop på KI:s idrottsdag med Marcel så var det plötsligt som att fokuset började närma sig perfekt. Jag började se saker klart. Efter passet med Marcel så gick jag planlöst och tyst runt i salen i typ 10 min (tro det eller ej, då förstår de som känner mig att här hände det grejer! Jag är väl aldrig tyst?!). Till slut samlade jag mig och gick fram till Marcel och Lotta. “Hej, vill bara tacka för passet. Serena heter jag. Jag är mållös”. Sedan började vi prata(!), jag berättade om alla mina associationer jag fick upp i mitt huvud till hästarna, mina idéer om att leda-följa blev mer och mer konkreta. Hur det började falla på plats. “Tänk om vi kunde få ihop det här med det som vi gör med hästar?! Tänk om ryttare skulle börja med detta, det är ju helt klockrent!”. Ja Monika, koordinationsträning kan vi ju verkligen kalla det…

Jag började gå på Marcels klasser med Movement Stockholm. Först en gång/vecka under vintern. Sedan två gånger/vecka under våren. Sedan hur ofta jag bara kan nu under sommaren. Jag kastade in mig i workshop med Fighting Monkey som ytterligare byggde på min luddiga bild, som inte längre var särskilt luddig. Och alldeles snart ska jag vara med på en workshop med Ido Portal, grundaren av Movement Culture. Jisses i himlen.

Min luddiga bild har nu förvandlats till något väldigt konkret, greppbart och alldeles fantastiskt. Förra veckan höll jag min första femdagarskurs med ett koncept som för samman Akademisk Ridkonst, Kognitionsvetenskap hos människa och djur, Hästens sinnen och beteende, Fysioterapi, Movement och Fighting Monkey. En kurs där alla kan vara med som har en häst. Alla åldrar, alla olika förkunskaper. För det är varandras förförståelse och egenskaper som är med och formar kursen.

Jag har lyckats forma en kurs som gör det lättare för ryttare att förstå sin egen och hästens biomekanik. Som ger verktyg att utforska sina egna styrkor och svagheter i kroppen och mentalt. Som gör att ryttaren genom ökad kroppskontroll och medvetenhet kan ta till sig och utföra de instruktioner som instruktören ger. I förlängningen börjar ryttaren efter bara några dagar att själv veta vad hen ska göra, börjar uppfylla mitt eget mål som instruktör; att jag bli överflödig. Ryttaren får övningar och verktyg som hen kan använda för att hantera sig själv och sin vardag, varje dag. Inte bara när hen är i stallet. Hästen blir den där kronan på verket som med sin känslighet och kraftfullhet ger ryttaren kvitto på sin ökade självkännedom, förbättrade teknik och känsla. Allt detta gör att ryttaren också får möjlighet att ta in hästens kommunikation, rörelse och mentala tillstånd. Är du medveten om dig själv öppnar det möjligheten att bli medveten om hästen.

Jag kan inte nog tacka Ewa och Fanny som vågade utsätta sig för pilotversionen av den här kursen. Min tacksamhet svämmar över alla breddar. När jag dessutom får så här fina reflektioner i inkorgen så är det inte utan att jag får en liten glädjetår i ögonvrån. TACK! <3

Ewa:

Fanny:

“Den här kursen var så himla givande för mig och jag tycker jag utvecklats ganska mycket på bara dessa 5 dagar. Jag tycker att kursen var intressant och mycket rolig! Serena tycker jag alltid kom med ett underbart humör och gav alltid ordentligt med beröm vilket gör mig så mycket mer peppad! Kursens innehåll känns viktigt och utvecklande och Serena gjorde det enkelt att förstå. Jag tycker alla borde gå åtminstone en kurs som Serena leder, hennes kurser är otroligt ögonöppnande!!”

Detta är bara början. Jag hoppas på att få chansen att göra om denna kurs minst en gång till i sommar. En kurs som jag har arrangerat själv på hemmaplan v 33 har hittills inte fått några anmälningar. Desto fler har anmält sig till intensivkurs med en timmes ridlektioner fem dagar i rad v 33, vilket jag är otroligt glad och tacksam över! Men jag har ju många andra datum för kurs, så jag hoppas att några nappar på att hitta datum som passar att göra denna kurs med mig under sommaren. Denna sommar är vigd åt kompetensutveckling för mig. Jag ska gå på kurser och workshops och själv hålla kurser (finns inget bättre sätt att lära sig än att själv lära ut, det vet vi ju!).

Mina mål är att öka självkänsla, nyfikenhet, kompetensbas, att våga experimentera och hitta kunskap genom sig själv; genom möte med andra. Att öka medvetenheten om sig själv och därmed kunna ta in mer från sin omgivning, t ex hästen. Därmed komma närmare känslan av att vara en kentaur tillsammans med sin häst, att förlänga dessa magiska ögonblick av att vara ett med sin häst. Koppla ihop våra nervsystem till ett enda. 

Nu ska jag gå ut till mina hästar och fråga vad jag kan göra för dem idag. Ha en fin dag!