Reflektion efter första rörelsepasset för ryttare

Livet rusar fram för tillfället, men jag ville ändå ge en stund till reflektion. I söndags hade jag det första passet av sju: Rörelsepass för ryttare. Vilket mottagande! Vi var en grupp av nio modiga själar som alla gick in helhjärtat i varje övning. Efteråt kände jag mig rörd av allas delaktighet, inspirerad och hoppfull! Jag hade aldrig kunnat drömma om det här, första gången någonsin jag håller i ett sådant pass!

Eftersom det var ett prova-på-pass för resten av perioden ville jag nudda vid alla fyra teman, för att försöka ge någon slags översikt över vad vi kommer hålla på med fram till 10 december (förhoppningsvis även under 2018!). Vi tar från fysioterapi, Movement, mina kurser i kognitionsvetenskap och inlärningsteori, och den erfarenhet jag har från hästarna, alla kurser jag gått och min tid som working student hos Monika Sanders.

Ju mer jag utbildar mig inom fysioterapi, går på Movementklasser och umgås med mina hästar, desto mer inser jag hur mycket som hänger ihop, som är samma men kanske förklarat på olika sätt. Det ger mig ett enormt smörgåsbord att plocka ifrån från alla håll, utan att tappa min helhet. Fysioterapi har sina brister, jag känner ibland en frustration över fyrkantigheten, samtidigt som den ger akademiska kunskaper och självklart ovärderliga kunskaper om människokroppen, undersökning, behandling, fysisk aktivitet, biomekanik, psykologi, beteendeförändring, folkhälsa m.m. Under Moventklasserna är det verkligen learning by doing. Jag producerar rörelser och testar mina mentala och fysiska möjligheter och begränsningar. Hästarna är kronan på verket, de ger mig den där utomvärldsliga känslan och är ett kvitto på hur jag är som varelse. Jag överför anatomiska och biomekaniska kunskaper till hästarna vilket ökar min förståelse för varför och hur rörelser sker.

Det var intressant under passet när jag hörde mig själv formulera kopplingar från rörelser och teorier jag tagit från fysioterapi och Movement, till umgänget med hästarna. Under förberedelsen inför passet var det som att jag kunde känna hur nya synapser skapades i hjärnan på mig. Det utvecklar mina kunskaper på alla områden; fysioterapi, Movement och umgänget med hästarna.

Under passet fick jag en tankeställare om hur viktig förmågan att slappna av är för att kunna producera rörelse. Rörelse produceras med hjälp av gravitationen, centrifugalkraften och genom nervimpulser och metabolismen som får muskler att kontrahera och slappna av. För att kunna röra oss måste vissa muskler jobba mot gravitation och andra krafter, medan andra måste slappna av. Att ha koll på när vilka muskler ska göra vad kräver koordination, att vara närvarande i nuet och våga att ta ansvar över sitt eget nervsystem. Avslappning och andning är nära sammanbundet, liksom spänning och andning. Det är så mycket som hänger ihop.

Jag är så glad att så många efter passet ville vara med under hela perioden. Det är precis det som är tanken, att vi får en plattform att kontinuerligt utforska tillsammans med varandra. Flera hjärnor tillsammans har större möjligheter än en ensam. Vi har alla olika erfarenheter och förutsättningar, olika styrkor och svagheter. Att se hur så väldigt olika individer som vi är, ta sig an samma övning är så otroligt intressant att iaktta. Vi lär oss inte bara om varandra, utan om oss själva. Och om vad rörelse är. Om hur vi möter och hanterar oss själva och vår omvärld. Hur vi tar oss an utmaningar. Hur olika utmaningar kan se ut för olika individer.

Jag tycker att det finns ett glapp mellan att vi pratar och tänker om hur vi ryttare ska göra och vara i umgänget med hästen, till att vi faktiskt umgås med hästen. Vi är ganska duktiga på att tänka, prata, diskutera om allt från balans till höftböjare. Men vi ger oss inte chansen att faktiskt göra allt det där vi pratar om, innan vi ska försöka få till det tillsammans med hästen. Vi vill att hästen ska vara välkoordinerad, ha ett välutbildat nervsystem som sitter ihop från mule till svansrot och ned i varje hov. Men hur välkopplat är egentligen vårt eget nervsystem? Hur tror vi att vi ska kunna koppla ihop vårt nervsystem med hästens, om vårt eget nervsystem inte ens är ihopkopplat i sig självt?

Hästar lär oss att vara människor. Att vara människor innebär att vara en organism som har en otroligt komplex och mångfacetterad rörelseförmåga. Rörelse lär oss att vara människor. Rörelse och beteende är otroligt nära sammankopplat. Genom att lära oss nya rörelsemönster hela tiden, genom att koppla ihop vårt nervsystem och använda hela dess komplexitet och möjligheter, skaffar vi oss också ett större spektra av beteenden. Av ökat förtroende till vår egen förmåga. Förmåga att vara människa som kan anpassa sig och möta sin omvärld, som kan släppa in och låta ett annat nervsystem inverka på oss. Göra oss till kentaurer tillsammans med våra hästar.

 

En dag i Kulturhuset

Det pågår en fantastisk festival i Stockholm den här veckan; Stockholm Act. Idag hade jag möjlighet att ta del av den tillsammans med bästa Sofia. Vi var på seminarium och fotoutställningar som handlade om framtiden i koppling till FNs 17 Globala mål som ska ha uppnåtts till 2030: Ingen fattigdom, Ingen hunger, Hälsa och välbefinnande, God utbildning för alla, Jämställdhet, Rent vatten och sanitet, Hållbar energi för alla, Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt, Hållbar industri, innovationer och infrastruktur, Minskad ojämlikhet, Hållbara städer och samhällen, Hållbar konsumtion och produktion, Bekämpa klimatförändringen, Hav och marina resurser, Ekosystem och biologisk mångfald, Fredliga och inkluderande samhällen, Genomförande och globalt partnerskap.

Men det mest intressanta hände inte på seminarium. Det hände när vi stod och tittade på Humans of My World, en fotoutställning som porträtterade de Globala målen med hjälp av olika människor. En man kommer fram till oss och frågar vad vi tycker om de här målen egentligen. Han sågar dem vid fotknölarna.

Där står vi, jag och Sofia, mållösa en stund och lyssnar. Han berättar att han kommer från Somalia. Att FN och Centralbanken borde upplösas. Att de här målen är att börja i fel ände. Varför ska han handla med amerikanska dollar?! Min nyfikenhet svämmar över, här stod jag för en millisekund sedan och i min enfald tänkte att FN är en självklarhet, i min värld var det så. FN har jag lärt mig genom livet är en viktig plattform för fred och samarbete i världen. Ingen skulle väl vilja avskaffa en sådan organisation?

Vi lyssnar och lyssnar. Globaliseringen måste stoppas. Västvärlden försöker kontrollera resten av världen, tar andra länders tillgångar i beslag, och se bara vad de har gjort med Syrien och Irak. Katastrofer! FN är en ursäkt för att försöka kontrollera resten av världen. Det var bättre på 1980-talet, då var vi vänliga mot varandra. Nu växer högerextremismen, och det är (delvis?) FNs och globaliseringens fel. Vi ska tillbaka i tiden. Jag undrar lite trevande om det verkligen är möjligt att gå tillbaka i tiden, stoppa globalisering? Hur skulle det gå till? Jag får inte riktigt svar på hur. Lite mer bestämt undrar jag om han kan formulera vad som egentligen är problemet, komma bort från syndabockarna en stund för att öka min förståelse och få tag på problemet. Jag frågar också hur han ser på Kina, men får endast en nickning till att även Kina är en stor aktör i det globala spelet.

Han har läst Sveriges Rikes Lag och förklarar att den säger precis samma sak som islam. Förutom gällande en punkt: homosexualitet. Annars är det samma lika. Han tittar på svensk nyhetsrapportering, Agenda, Korrespondenterna och förklarar hur enkelspårigt de rapporterar om människor i världen, hur frustrerande det är. Han berättar att han hör vissa invandrare förklara hurdana svenskar är, hur han och andra i hans närhet inte alls håller med om beskrivningen. För svenskar är olika och ens egna erfarenheter gör att vi tolkar människor och företeelser olika. Han berättar hur han stod oförstående inför den svenska undervisningen när han gick i skolan här under 90-talet, när de pratade om slaveriet. Somalia är ett stolt land som inte drabbades av slaveri. Han berättar att de i Somalia var medvetna om vad som hände i Västafrika, men att de inte var drabbade. Att Västvärlden berättar om slaveriet av afrikaner blir missvisande!

Vi ska gå tillbaka till att dela upp världen i länder med tydliga landsgränser. Alla länder ska få behålla sina tillgångar. FN ger ut gratis majs i Somalia, vilket gör att ingen vill köpa majs av bönderna i Somalia. FN förstör hela deras ekonomi.

Jag inser att jag vet alltför lite för att egentligen kunna föra någon slags värdig argumentation, jag har gått i svensk skola och gymnasium och studerar fysioterapi. Men jag är nyfiken, för jag hör vissa saker jag håller med om och andra som jag verkligen inte håller med om. Så jag försöker göra inlägg i samtalet av vad jag vet. Jag vet att jag har svårt att föreställa mig hur det är att komma från ett land som inte räknas till Västvärlden, jag förstår att jag vet väldigt lite om Somalia och andra länder. Jag förstår att Västvärlden sedan Västeuropas kolonialism satte fart på riktigt, har gjort allt för att sätta sitt perspektiv på världen, ”det enda rätta” på resten av världen, vilket försvårar min förmåga att förstå någon som inte kommer från Västvärlden. För det jag inte vet om existerar, är också svårt att försöka förstå. Mina tankar är riktade utefter vår postkoloniala värld. Det bästa jag kan göra är att erkänna det och lyssna, lära, läsa. Han lyser upp. Jag förstår att det är ett problem. Jag vet att världen är snedvriden. Han berättar att han var socialdemokrat tills han läste en bok, och blev moderat. Att människor, individer, är föränderliga. Jag håller med.

Jag försöker flika in att det kanske inte är FN och globaliseringen som borde avskaffas, men att de problem han belyser snarare kan lösas genom att använda FN och globaliseringen. Men fick inte riktigt gehör, han verkade trött på denna västerländskt startade organisation. Kanske ville han börja om, starta ett nytt FN. Men att gå tillbaka i tiden ser jag som en omöjlighet, och jag vet också att allt inte var så jäkla toppen på 80-talet heller. Jag försöker akta mig från att förhärliga det som varit. Istället frågade jag om han hade hört talas om en av mina idoler, Hans Rosling. Det hade han inte, men han såg exalterad ut när jag förklarade att han var en statistiker som försökte förklara världen med fakta.

Sofia försöker spetsa till det och fråga vad han känner inför Nordkorea. Vi får egentligen inte något riktigt svar. Men efter någon timme av samtal är vi ense om vissa saker: världen är komplex och vi är olika som individer men också så lika varandra, allihop. Vi har alla som mottagare av information ansvar att inse att världen är mer komplicerad än den smala och riktade information vi mottar just där och då. Att samarbete mellan människor och länder är bra. Att alla ska få göra det de är bra på och kan bidra med.

Jag kan inte citera hela samtalet, det var långt, invecklat, chockerande, glädjande, inspirerande, öppnande, stötande, allt på samma gång. Vi avslutade med ett leende på läpparna och hjärtligt skakande av händer.

Det var lite humoristiskt ändå. Bara någon minut innan vi träffade på denna man, hade jag sagt till Sofia hur svårt jag tycker det är att diskutera viktiga frågor om vi håller med varandra för mycket. Att det är svårt att öppna upp för alternativa lösningar och argumentera. Ibland får man vad man önskar!

Jag älskar sådana här möten. Möta människor som till viss del har åsikter som står helt emot mina egna. Tankegångar som känns helt främmande. Att prata länge och inse att vi ändå håller med varandra om viktiga punkter, men vägen till målen ser olika ut. Jag hade säkert kunnat lägga fram bättre argument, lyssnat bättre, varit mer bildad i ämnet, ställt bättre frågor. Men det är okej. För jag är glad att en främmande människa kom fram och öppnade mina tankegångar för nya vägar och samtidigt ställde mina åsikter i nytt ljus. Han har, precis som alla människor jag träffar, påverkat hur jag kommer läsa framtida texter, lyssna och prata i framtida samtal; uppleva världen.

Jag hoppas att världen är mindre av en sandlåda än mitt cyniska jag inser att den är. Att vi är i en tidsålder av större förståelse än någonsin och att vi gör vårt allra bästa. Att vi ger oss förutsättningar att kunna lämna vårt eget tankesätt för en stund, för att öppna upp till förståelse för ett annat. Att vi fortsätter kämpa mot hunger, minska ojämlikheter och orättvisor och lösa klimatkrisen. Jag tror på samarbete, respekt och öppenhet.

Tack till dig främmande man. Och tack Sofia att du är med mig. Vi insåg att vi tillbringar större delen av tiden tillsammans på Kulturhuset. Tack för att du vill vara kulturtant med mig. Så många intressanta upplevelser vi har tillsammans och givande samtal vi för i de slitna sofforna, tittandes ut över Plattan.

När det gör ont

Du vet när man har sådär ont i nacken ut mot axeln, det är så stelt och ont att det inte går att vrida huvudet i vissa riktningar. Så har jag haft det några dagar nu. Jag tränade på gymmet på jobbet i hopp om att det skulle hjälpa. Jag stretchade lite nu och då. Samtidigt har mina höfter som har lätt att bli lite skraltiga, stela och ge smärta i knäna, också varit lite ledsna. Adduktorer, abduktorer, rotatoter, extensorer, flexorer; rubbet har varit stelt och obekvämt.

Idag tog jag mig tid till lite Movement i tre timmar. Jag gjorde allt möjligt, rörelser genom hela kroppen och vissa för att pin-pointa mina smärtområden. Tre timmar senare är jag smärtfri och kan röra huvudet helt utan hinder. Höfterna mår bättre men är ett mer långsiktigt projekt. Jag har i alla fall inte ont längre, men luktar svett.

Att ägna tre timmar åt sig själv att röra sig i mer eller mindre obekväma positioner och mönster kan kännas otänkbart för vissa. Men, smärta sitter inte i muskler och leder. Den sitter i hjärnan. Om vi då helt vilar de kroppsdelar som vi upplever att vi har ont i, är smärta allt den kroppsdelen definieras av. Den får eller sänder ingen annan information från och till hjärnan, förutom att ”om du rör mig så gör det ont, om du inte rör mig gör det också ont”.

Jag definieras inte av min smärta. Därför rör jag mig, använder hela kroppen för att bryta smärtcirkeln, skicka annan information till och från hjärnan som inte handlar om smärta. De kroppsdelar och muskler som jag upplever gör ont rör jag också. Smärta är en upplevelse, upplevelser går att förändra.

Men, jag är inte dumdristig. Smärta är ett livsviktigt signalsystem, när vi upplever smärta är det vanligtvis något som inte står helt rätt till i vävnaden (hur exakt nervsystemet lokaliserar verkar dock vara diskutabelt, vi hittar på mycket som är knasigt…). Alltså pressar jag inte på, jag känner efter och testar. Utan att fastna i smärt-tänk; ”aj aj och ojoj”. Jag vet att mina trapezius antagligen är överansträngda, därför belastar jag dem inte fullt ut i alla lägen eller tar i med full kraft. Men det finns mycket man kan göra utan att maxa. Detektivarbetet handlar om att hitta exakt vilken nivå som är ultimat, hur många olika rörelser man kan göra. Hitta rätt dos. Rätt dos är aldrig total vila. Genom att använda mina trapezius till massor av olika uppgifter och rörelsegåtor överöses de med information som till vis del släcker ut informationen av smärta. Att röra på sig drar igång kroppens egna generella smärthämningssystem. Att röra musklerna dynamiskt (kontraktion-avslappning) gör att blodförsörjning förbättras och därmed får muskeln näring att läka samtidigt som den mjukas upp. Har du ont, lägg dig inte och vila. Rör dig inom smärtgränsen. Ibland över smärtgränsen, om du vet vad du gör och känner dig själv.

Smärta ingår i livet och är inte farligt. Vårt stilla liv har gett oss en konstig distans till oss själva. Vi känner inte längre oss själva och kan därför inte helt ta ansvar för oss heller. Men det finns så mycket vi kan göra, själva. Om vi tar tid att öka vår medvetenhet genom att göra.

Movement av Ido Portal handlar inte om varken smärtfrihet, hälsa eller kroppen (jaget). Det handlar om att utforska rörelse. Men, Movement går absolut hand i hand med smärtfrihet, hälsa och kroppen (jaget). Jag kan välja att använda verktygen jag får från Movement på olika sätt. Ibland för att hjälpa mig att bli smärtfri, ibland för att testa gränserna och därmed orsaka mig själv smärta. Med all forskning som finns kring rörelse och smärtfrihet, hälsa och kroppen (jaget) så är det otvivelaktigt så att rörelse har en positiv effekt. Vi blir mer intelligenta av att röra oss, dessutom. Inlägg om samband mellan kognitiva funktioner och rörelse

Idag sysslade jag bland annat med lite spinal waves. Spinal waves är ett fantastiskt sätt att öka vår proprioception och medvetenhet om vår ryggrad. Det ger tillfälle att undersöka sin rörlighet i alla olika segment genom ryggraden, ger oss mer kroppskontroll och bättre genomsläpplighet av rörelse genom kroppen. Tänk om vi alla skulle göra lite spinal waves om dagarna, jag är helt övertygad om att vår livskvalitet skulle öka avsevärt. Ett hett tips för alla ryttare där ute är att prova att göra lite spinal waves i 10 min innan du sitter upp på hästen och rider och känna skillnaden på kvalitet på din ridning! Oslagbart. Lite mer detaljerat om hur det går till (snott rakt av från bästa Movement Stockholm

1: ”Front wave leading from top”: Ställ dig ca en halv fotlängd från en vägg med ansiktet riktat mot väggen och lätt svikt i knäna. Placera nästippen i kontakt med väggen, placera hakan i väggen och släpp kontakten med näsan, fortsätt på samma sätt neråt genom punkterna bröstet, nedre revbenen, magen och bäckenet.

Näsa
Haka
Bröst
Revben
Mage
Bäcken

När bäckenet släpper kontakten med väggen är näsan som längst ifrån väggen, påbörja då direkt resan in mot väggen med nästippen igen. (Det finns en kort stund mellan bäcken-nästipp där du hänger i luften och inte nuddar vägg, resten av tiden nuddar en punkt väggen hela tiden medan övriga punkter inte nuddar väggen.) Fortsätt att på detta sätt sketcha en våg genom hela ryggkotpelaren där huvudet leder rörelsen (”leading from top”) och försök separera ryggradens segment så noga du kan. Tänk dig att du hela tiden simmar uppåt. Bli mer noggrann och mer medveten för varje våg. Gör det låångsamt och kontrollerat.

2: ”Front wave leading from bottom”: Rör dig genom precis samma våg, stående på samma sätt framför väggen, men byt riktning och låt höfterna leda rörelsen. Tänk dig att du borrar dig neråt i marken:

Bäcken
Mage
Revben
Bröst
Haka
Näsa

Utmaningen: Varje dag i tre veckor, håll vågrörelsen gående i en och samma riktning i 5 minuter, byt sedan riktning och håll rörelsen gående lika lång tid. Alltså exempelvis front wave leading from top i 5 min följt av front wave leading from bottom i 5 min.

Utmaningen kräver alltså 10 minuter per dag av din tid. Sätt på musik du gillar, variera hastighet, backa några cm från väggen när du känner dig säkrare och kliv ut mitt på golvet när du känner att du har mönstret. Gå tillbaka till väggen minst en dag i veckan för att kontrollera dina vågor.

Vi rekommenderar att du hela första veckan använder en vägg för att förfina och programmera in rörelsen rätt. Kom ihåg att det inte handlar om hastighet eller antal vågor du hinner med – det handlar om segmentell kontroll och rörelsekvalitet. Utmana dig själv att hitta dina svaga länkar; kanske har du svårt att separera kotorna i bröstryggen – överdriv då inte rörelseutslaget i de rörligare delarna hals och svank utan gör deras rörelse mindre framträdande och fokusera på att öka bröstryggens rörelseutslag så att vågrörelsen blir jämn. Där ditt ”problem” ligger ska fokus vara.

Att använda tid på att programmera småskalig finmotorik och mobilitet på detta sätt översköljer ryggraden med god proprioceptorisk information och gör dig redo att använda din så småningom mer välfungerande, rörligare rygg till att manövrera dig själv med större komplexitet och medvetenhet.

Häromdagen filmade jag en snutt när vi gjorde lite spinal waves efter en movementklass, det är precis lika härligt och konstigt som det ser ut: https://www.instagram.com/p/BXybTBsjsR8/

Denna vecka är det European Movement Meeting i Köpenhamn, så inga klasser denna vecka. Jag saknar mina movementkompisar, men tills nästa vecka så fortsätter jag att utforska på egen hand. Jag har en känsla av att när de kommer tillbaka så blir det åka av med nya spännande utmaningar för mitt nervsystem!

Nu ska jag ut och rida hästar! På måndag påbörjar jag mitt sista år på fysioterapeutprogrammet. Snarare än jag förstår kommer jag alltså att vara färdig fysioterapeut. Hej och hå!

Rörelsegåtor och Master keys

På Movementklasserna sysslar vi med rörelsegåtor av olika slag. Ett nytt rörelsemönster att hitta, en parlek med enkla regler där den ena sätter förutsättningar och den andra löser ”knuten”, en pinne som du ska runt och komma tillbaka till samma position utan att ta samma väg tillbaka osv. Allt vi gör i livet är egentligen mer eller mindre komplicerade rörelsegåtor.

De rörelsegåtor vi gör när vi leker två och två påminner mig starkt om mitt umgänge med hästarna. Här är ett exempel

GaiJin och jag leker i hagen. Vi har inga uttalade regler egentligen, däremot agerar vi på varandras energiimpulser, kroppshållning, tyngdpunkt. Vi är mitt ute på en stor äng som är en del av en ännu större beteshage. Hennes hästflock betar en bit bort och hon kan när som helst lämna mig och göra något annat om hon skulle vilja. En lek helt enkelt som vi båda är med i.

Så vad gör vi? Jag har ingen utrustning förutom mig själv. Jag står snett framför henne men fokuserar ovanpå hennes bakdel och flyttar min tyngdpunkt mot den. Det får henne att flytta bak hennes egen tyngdpunkt, tilta sitt bäcken, flektera sina höftleder, knäleder, hasleder och kotleder. Här kommer själva gåtan för henne, jag lägger till bra mycket mer energi (vilket man hör på min röst) än jag brukar göra. Energi som sprids in i hennes kropp, först genom att förflytta tyngdpunkten ännu mer, sen genom att hon väljer att veva med ett framben. Men det var inte lösningen på gåtan, för då tappade vi tyngdpunkten framåt. Hon ändrar sig och går framåt, med tyngdpunkten bakåt nedåt (vilket lyfter hennes framdel). Denna hållning får henne att bli kraftfull och imponerande, vad jag uppfattar. Jag tolkar också att GaiJin gillar känslan. Lite som när vi människor bröstar upp oss, vi känner oss lite starkare och lite självsäkrare. Min tolkning förstärks av att hon försöker igen, precis i slutet av filmen. Vi löste gåtan!

Precis som jag känner mig nöjd när jag löser en gåta på en Movementklass, upplever jag att GaiJin känner det samma. Att dessutom få känna sig stark och maffig, gör att hon känner sig ännu bättre.

Kanske är det också därför hon väljer att stanna kvar hos mig, med det höga tryck av energi jag tillför.

Det är inte bara jag som ger gåtor till hästarna. De är också med och sätter förutsättningarna. Kanske är det som mest tydligt när jag sitter på hästryggen. Att sitta stabilt och följsamt på en enorm varelse i rörelse är en rörelsegåta om något!

För mig är rörelsegåtor vi sysslar med på Movementklasserna en ”master key” som finslipar min kommunikation och lek med mina hästar. Och så utvecklar de mitt intellekt, min självkänsla, mitt självförtroende, min rörelseförmåga och kroppsmedvetenhet, ett enormt plus i kanten! Tack Movement Stockholm ❤️

Jag: en organism i rörelse

Nu när jag har sommarlov finns äntligen lite utrymme för att läsa andra böcker än studielitteratur! Så vad läser jag? En bok om hur fysisk aktivitet förbättrar våra kognitiva funktioner, haha! Den heter Hjärnstark och är skriven av Anders Hansen.

Författaren gör allt han kan för att bevisa kopplingen mellan hjärnans funktioner; ‘intelligens’, emotioner och mående, med fysisk aktivitet. Han gör ett bra jobb! Jag vill hävda att lika mycket som intelligens inte bara handlar om att kunna att 1 + 1 = 2 och alfabetet, så är fysisk aktivitet också mer komplext än konditions- och styrketräning (vilket i och för sig är enormt komplext om man studerar vad som egentligen händer när vi t ex gör något så ‘enkelt’ som att gå, det är avancerade grejer!). Men för att kunna forska på fysisk aktivitet måste du ha något mätbart, t ex kondition i form av att springa på ett löpband eller mäta styrka genom att lyfta vikter. Lika mycket som vi kan utveckla, fördjupa och bli mer avancerade i vårt sätt att tänka och vår teoretiska kunskap; lika mycket kan vi utveckla, fördjupa och avancera vår rörelse. Vi försöker ofta ta genvägar, fördumma oss själva. Vi kan utforska vår förmåga till rörelse lika mycket som vi utbildar oss i teoretiska ämnen, det finns så mycket potential! Som författaren skriver, ”Att koordinera rörelse har genom evolutionen varit hjärnans kanske allra viktigaste uppgift, och är fortfarande!”.  Så, rörelse och intelligens; samma kaka! Vi vet att de nerver som används mest, också blir mest effektiva och är lätta att koppla på. Man kan se det som att de nervbanor vi ofta använder blir som motorvägar (bl a för att det bildas mycket myelin runt dem, fett som gör att signalerna går snabbare och lättare), medan andra är som snåriga stigar; de som inte används så ofta. Detta märker du säkert när du försöker få kontroll på kroppsdelar som du inte brukar tänka på så ofta (t ex förändra hållningen). Medan vår kontroll på vad vi gör med våra händer ofta är relativt bra! Jag tänker att det kanske är lite väl högt siktat att försöka få alla nervbanor till motorvägar. Jag är nöjd om jag kan få de flesta att åtminstone bli landsvägar!

Alla positiva fysiologiska effekter vi får av att vi rör på oss (och det är typ alla…) gör att hjärnan får bättre förutsättningar. Vi bildar nya hjärnceller och kopplingarna emellan dem blir fler, förstärks och optimeras. Den omtalade och viktiga delen av hjärnan som kallas hippocampus växer av kontinuerlig fysisk aktivitet. Det innebär att vi underlättar inlärning, förbättrar minnet, reglering av våra känslor och förmågan att orientera oss rumsligt (lokalsinne). Visste du att den utan tvekan bästa förebyggande och bromsande medicinen mot demens är fysisk aktivitet? Det har större betydelse än ärftlighet!

Det är inte konstigt att jag fastnade för den här boken. Den beskriver hjärnans förmåga till förändring – plasticitet – genom hela livet. Hur långvarig stress påverkar oss och varför fysisk aktivitet motverkar den och gör oss mer stresståliga. Hur rörelse förbättrar vår förmåga till att fokusera och lära oss saker, både teoretiska saker och motoriska färdigheter. Hur minnet är beroende av fysisk aktivitet för att fungera och varför vi blir mer kreativa av att röra på oss. Varför rörelse är oumbärligt för barnets utveckling av kognitiva funktioner och hur vi kan bibehålla dessa funktioner in i ålderdomen (vill du förbättra kognitiva funktioner, skit i korsord, suduko och appar, bara rör på dig istället). Den avslutar med det som är vår stora utmaning idag, vår miljö. Evolutionen går långsamt men miljön vi lever i har förändrats oerhört snabbt, vilket gör oss sjuka. Men, det går att förändra! Hansen skriver att rörelse  alltså gör oss gladare, kreativare och mer koncentrerade, medan inaktivitet gör oss oroliga, ledsna och ofokuserade. Behöver kanske inte säga mer än så.

Hippokrates hävdade redan för 2500 år sedan att ”Walking is man’s best medicine”. Hur kommer det sig då att vi har format vår omvärld till det motsatta? En enkel förklaring är att vi lever i en kultur av quick fixes, ge mig ett piller så jag blir bra… En till är att ingen tjänar pengar på att du vardagsmotionerar (eller jo egentligen, väldigt mycket färre skulle behöva söka vård!). Ännu en är att vi är lata, vi är gjorda för ett liv där kaloriintaget inte är obegränsat och att det är bäst att passa på att äta när man kan. Därför vill vi spara energi och äta allt på en gång. Det här får förödande konsekvenser när vi har stillasittande jobb och inte ens behöver gå till affären för att handla mat längre. Den motivator de flesta av oss har till att röra oss är att det är roligt, att vi mår bra av det. Och just det, vi blir mer intelligenta! Men det är tydligen inte tillräckligt?

Att rörelse, koordination, hänger ihop med våra kognitiva funktioner är alltså helt klart. Mina egna reflektioner är att om vi vågar testa att göra rörelser vi inte fullt behärskar, se fåniga och ‘dåliga’ ut, kommer vi inte bara att utmana vår comfort zone och utveckla våra kognitiva funktioner. Om vi fortsätter kan vi dessutom få bättre självkänsla och våga vara lite mer nyfikna. Vi är inte statiska som organismer. Faktum är att det är vår förmåga att anpassa oss, utvecklas, som gör oss till de fantastiskt komplexa varelser vi är. Vi måste bara våga. Det är ingen idé att säga, ”jo men det är sån jag är och alltid kommer att vara”. Det är sant om du låter det vara sant. Sanningen är att vi utvecklas hela livet, du och din miljö sätter förutsättningarna för hur den utvecklingen kommer att se ut. Du kanske hävdar att dina gener gör att du är som du är. Men om generna har gett dig sämre förutsättningar, är det ju ännu viktigare att du genom rörelse och din miljö ger dig själv de bästa förutsättningarna för att ändå må så bra som möjligt!

Är du intresserad av att lära dig mer om hur hjärnan fungerar och hur du kan ge dig själv så bra förutsättningar som möjligt; läs den här boken! Den baseras på forskning men är populärvetenskaplig, så den är skriven på ett enkelt, lättförståeligt sätt!

Hjärnstark: Hur motion och träning stärker din hjärna. Anders Hansen. 2016.               ISBN 9789173630788

Min tolkning av Motion med Ido

19442018_10159148633200727_1503469140096128984_oIdo kämpar hårt för att göra Movement ”faceless”, ansiktslöst. En generell rörelsekultur, som innehåller Master Keys, principer som sträcker sig över flera discipliner, som gäller för all slags rörelse. Master keys gör dig bättre på det du inte gör(!); ger dig förmågan att lära dig genom generalisering. Inte en kultur som står över andra kulturer (olika sporter, inriktningar, ex yoga med alla dess underkulturer, olika martial arts, dans etc etc). Eller den kultur jag kommer ifrån i sammanhanget, hästkulturen och mer specifikt en ridkultur utanför tävlingsbanorna. Movement som en kultur som inte vill specialisera sig, inte vill vara bäst, utan hålla sig i mitten, i det stora perspektivet. Jag skrattade lite för mig själv, som helt okunnig inom marknadsföring så tänkte jag ändå hur otroligt dålig strategi det är marknadsföringsmässigt att vara ansiktslös! Det är kanske därför folk ser ut som fågelholkar inför konceptet Movement till att börja med. Men jag tycker det är helt briljant. I min lilla värld tycker jag det också känns skönt, då jag ofta blir ”beskylld” för att vara alldeles för ansiktslös marknadsföringsmässigt. Ingen fattar vad jag gör, jag måste paketera det bättre. Men tänk om paketen inte passar för innehållet, för att innehållet inte går att tämja (HAHA! 😉 ). Mer ärligt och korrekt handlar det nog mest om att jag suger på marknadsföring. Därför satsar jag istället på att bara vara som jag är, skriva det jag vill skriva. Mycket gör jag och mycket försöker jag att bli bättre på, men jag kan inte försöka bli bättre på allt hela tiden… För att dra tillbaka fokus på Ido och Movement, så lyckas han helt klart alldeles fantastiskt bra med marknadsföring. Så det är nog inte där det ligger, eller så är det just det ansiktslösa som är så tilldragande i en värld av utseendefixering och ytlighet.

Ido har en intressant strategi för att hålla sig i mitten. Han ställer två motsägande teorier/metoder mot varandra, eller två teorier/metoder med två helt olika perspektiv. Sedan går han efter de båda, pendlar fram och tillbaka. På så sätt vet han att han kan hålla sig i mitten, inte falla ut på ett sidospår alltför långt. Detta är en metod med användningsområden som sträcker sig långt utanför Movement. Jag tänker mig att det möjliggör att hela tiden kunna checka av sig själv, undvika att fastna i enkelspåriga tankeloopar och metoder. Säkerställa att se ur olika perspektiv (något vi inte kan få för mycket av även på samhällsnivå), och inte bara det perspektivet som passar mig bäst utifrån den kultur jag kommer ifrån, de normer jag har i mig. Ett sätt att reflektera och tänka före. Exempel: Kollektiv kunskap vs personlig, upplevd kunskap. Pushing vs refining. Principer vs tekniker. Innehåll vs behållare. Kreativitet vs precision, ramar. Bottom up vs top down. Syntes vs innovation. M.m. m.m.

Movement handlar inte om hälsa. Handlar inte om kroppen. Handlar inte om att bli smärtfri, besvärsfri. Det handlar om att utforska rörelse. En intressant tanke att ha med sig under hela workshopen tyckte jag! Särskilt när jag rullade omkring på golvet, med menskramper, PMS, ett nervsystem som inte kopplade rörelsemönstret, blåmärken som växte sig allt större på axlar, armbågar och rygg, en frustration som bara växte. Vad var det som var viktigt i sammanhanget? Smärtan? Frustrationen? Oförmågan att lära sig? Inget av det! Det viktiga var att testa att fortsätta, att utforska rörelsen! Den sessionen avslutades med två minuter konstant improvisation innehållande dessa rörelsemönster (som mitt nervsystem hade extremt svårt för) gånger säkert minst fem sets. Jag ska inte ljuga, det fanns en tanke i mig som sa att detta kommer vara fruktansvärt, gå hem. Improvisera med något som du är sämst på, dessutom med smärta från alla möjliga orsaker, en hormonbalans som är åt helvete och ett f d prestationsorienterat belöningssystem i hjärnan. Men jag lyckades släppa det. Det möjliggjorde att improvisationen istället underlättade för mig. För det lekorienterade belöningssystemet i hjärnan fick ta plats. Det gjorde smärtan obetydlig. Frustrationen obetydlig. Det såg säkert fortfarande fördjävligt ut, klumpigt. Men vänskap tar tid. Jag och golvet måste processa detta lite bara, men att vi lyckades leka tillsammans trots våra motsättningar tyder ändå på att det finns hopp.

Ido pratade om Big frame stretch vs Small frame stretch. Eller mobilitet, eller vad du nu vill kalla det. Big frame är globala, de distala och stora lederna. Small frame är centrum, alltså vår ryggrad. Att fokusera på koordination, kontroll, rörlighet i ryggradslederna ger oss en mer användbar rörlighet. En rörlighet som ger så många fler möjligheter än global rörlighet. En rörlighet som gör att du kan klara dig i en bilolycka utan whiplash. Som gör att du inte behöver uppvärmning, åtminstone inte för rörelse (som de flesta av oss håller på med, självklart kan uppvärmning behövas för ‘top performance’). Cervikalt och lumbalt har vi ofta ganska bra rörlighet, vi rör på huvudet för att använda våra sinnen optimalt, och vi rör på nedre delen av ryggen när vi går, springer osv. Thorakalt är vi ofta stela som statyer. Så vi fokuserade mycket på thorax och jisses vad det kändes. Det är inte ofta jag har känt muskler som brinner just där. Även lederna mellan sternum och revbenen kändes. Övervägande så var det extremt behagligt och frigörande. Det är så mycket som släpper, eller så mycket som hålls inne just här. Vår andning, hjärta, magsäck m.m. Vi gjorde s k body waves, vågrörelser genom hela ryggraden inklusive bäcken och huvud. Efter många minuter av body waves börjar man känna hur kraft transporteras genom ryggraden, hur medvetenheten, proprioceptionen, successivt ökar. En beroendeframkallande känsla, en känsla jag ska öva varje dag. Jag upplevde också hur det även frigjorde resten av kroppen, extremiteterna. Vilket inte är så konstigt. Jag möjliggör ju energi att transporteras utan hinder genom kroppen. Precis som när vi skolar halten med hästarna, känner var blockeringar finns, i vilken led genom hela ryggraden. Detta gör vi när vi rider hela tiden, men det blir så mycket tydligare när resten är stilla. (Om vi tänker utifrån det jag skrivit ovan om centrum och ryggrad, betänk då att vi sitter på hästens bröstkorg när vi rider, vilka enorma implikationer det har, vilken makt det är, vilket ansvar. Pausa där i den tanken!). Vi vill att rörelseenergin ska flöda genom hela hästens kropp. Det är då det känns som ingenting, som svävande genom moln. Oavsett om vi byter böjning, gångart, skola. Just det, övergångar och koordination. Ido hade en högintressant princip om det här med övergångar och koordination:

The glitch mellan ipsilateral position till kontralateral position. Ipsi = samma, kontra = motsatt, lateral = sida. Tänk t ex passgång som ipsilateral och trav som kontralateral. Kontralateral skulle jag även kalla diagonaliserad. När vi går gör vi det predominant (ett av Idos favoritord btw, jag har aldrig hört det ordet så många gånger under en och samma helg!) ur ett kontralateralt mönster. Rörelsemönstret av gång (och skritt, trav galopp…) initieras kontralateralt. Men för att komma till ”den andra diagonalen” måste vi gå igenom ett ipsilateralt mönster… Detta måste, som så mycket annat, utföras i den egna kroppen, för att förstås. Så, vad har detta med koordination att göra? Jo, testa att byta mellan ipsilateral till kontralateral! Det är där glitchen, klumpigheten kommer in! Om vi tränar på att byta mellan dessa två, har vi en master key för att förbättra vår koordination. Hur fräckt är inte det?! Som the mother of all transitions. Tränar vi detta kan vi ge oss enormt mycket större förutsättningar för att kunna göra mjuka, självklara övergångar från höger till vänster böjning, öppna till sluta, galopp till skritt etc etc. Denna idé fick verkligen mina tankar att spinna i överljusfart, och upprymdheten att nå oanade höjder.

Vad är smärta? Ido ser smärta som något narrativt. Jag tolkar det som att din hjärna berättar om smärta på det sätt som just din hjärna kan. Det är därför smärta inte är samma sak för mig som det är för dig. Det är erfarenheter, kultur, sammanhang… Nästan alla människor är drabbade eller kommer att drabbas av smärta i ryggen. Tänk er då om vi alla gjorde body waves. Varje dag skölja igenom ryggraden med information, information som alter the story of pain. Jag skulle kunna skriva ned alla smärtmodulerande fysiologiska reaktioner och system, men jag väljer att inte göra det. För det här gav mig ett nytt perspektiv på smärta, ett nästan poetiskt perspektiv på en fysiologisk förklaring som jag pluggat in under två års tid. Jag vill liksom bara stanna i känslan och den nya förståelsen en stund, utan att förstöra den med gamla tankar. Inte för att de gamla tankarna är dåliga, men för att de nya tankarna är så najs. De kommer föras samman förr eller senare ändå.

Symmetri är bullshit.

Granska din kultur. Fokusera på vad du vill bli, inte vad du är. Powerfull words right here! Fastna inte, sprid inte din skit till andra och get busy att bli den du vill vara. Att göra samma rörelser gång på gång, att träna samma sak gång på gång är fördummande. Rörelse borde, precis som andra intelligenser, alterneras, utmanas, läggas till. Läs inte samma bok tusen gånger, läs olika böcker, lär dig något nytt! Precis samma gäller för rörelser. Ibland kan fördjupning behövas, ibland kan vi behöva läsa samma bok igen, för att vårt perspektiv har ändrats. Ibland kan vi behöva upprepa för att öka förståelse, lägga ned en viss mängd tid för att komma in i det. Fail until you fail to fail. Men, gör det inte så länge att du fördummar dig själv!

Att vila är att säga ”I don’t need you”. I rest my case för varför vila är världens sämsta rehab, och prehab! Säg istället ”I need you” till din kropp (som är du). Men var inte en idiot. Haha. Var medveten om dosering!

En rolig detalj var när Ido sa det som Bent (grundare av Academic art of riding) brukar säga; rörelserna ska vara tysta. Hästens hovar ska inte slå mot underlaget, du ska inte höra en häst som rör sig effektivt och i balans. Detsamma gäller för oss! ”The sound is the mark of inefficiancy”.

Ido gjorde en intressant liknelse mellan Movement och språk. Vi behöver lära oss grammatiken, regler, glosor. Men för att kunna förstå och prata ett språk, behöver vi också bara göra och utsätta oss. Vi måste prata och lyssna. Precis detsamma gäller för rörelse. Ibland måste vi lära oss rörelsens glosor och regler, och ibland måste vi bara göra och titta på andra som gör.

Ido pratade mycket om positiv och negativ taxis, hur en organism drar sig till eller ifrån/undviker stimulus. Alltså egentligen, hur vi interagerar med vår omgivning och organismerna i den. Det är denna princip som gör det så tydligt varför jag tycker det vi gör på Movement är exakt samma som det vi gör med hästar. Antingen försöker vi följa eller så försöker vi undvika (vilket också är ett sätt att följa). Eller båda samtidigt (var nära, men nudda inte). Det är intressant att detta är så utmanande för vissa mer än andra, trots att det är en så grundläggande princip av vårt beteende och interaktion med omvärlden. Hur vissa har så svårt att låta omgivningen, en annan individ, leda dem, särskilt i positiv taxis. Hur svårt det kan vara att släppa taget och följa efter, hur lätt det är att ta över och göra själv. Varför har vi så svårt att interagera med vår omgivning? Hästar ställer höga krav på följsamhet, pga deras känslighet och deras enormt snabba reaktionsförmåga. Här utmanas jag enormt, varje dag. Av de praktiska övningarna vi gör inom Movement, är det nog detta jag brinner mest för. När vi interagerar med varandra och därmed testar vårt nervsystems förmåga att agera och reagera till en annan levande organism som är i ständig förändring. Jag blir alldeles till mig i traserna. Jag tänker inte skriva så mycket mer om det, för det är så obvious att mina tankar blir överflödiga. De kan återkomma någon annan gång.

Jag skulle kunna skriva hyllmeter mer, har ju knappt börjat att beskriva de övningar vi gjorde. Men då blir det jättelångt. Dessutom är det bättre att uppleva det själv om du är intresserad, kom till Marcels Movementklasser vetja! För detta är bara ett försök till beskrivning av min egen tolkning, din tolkning är säkert annorlunda än min. Min tolkning är kanske inte alls det som Ido har tänkt sig. Men jag räknar med att vi är så intelligenta allihopa, att vi förstår att detta inte är en objektiv text om vad som skedde på workshopen i helgen med Ido, Odelia och John. Så det skulle vara mycket mer spännande om jag fick höra din tolkning och vi kunde diskutera det. Eller kom och undersök min tolkning tillsammans med mig och hästarna. Interaktionen med hästarna är ett utmärkt område för att utforska movement generellt, men också inom dig som person. Omedelbar respons, negativ och positiv taxis. De svarar på rörelsefrihet med mer rörelsefrihet. De svarar på mer kroppsmedvetenhet mer mer kroppsmedvetenhet. Det är magiskt.

Jag upplevde Ido som trygg. Kunnig och intelligent blandat med medveten, mänsklig, jordnära bullshit. Det är alltid imponerande med någon som är extremt praktisk och samtidigt så akademiskt kunnig. Någon som är insatt i både praktik och teori. Humanistiskt och naturvetenskapligt. Han lämnade mig med känslan av att vara oerhört imponerad, men utan att känna att jag vill bli som honom. Han fick mig att vilja vara som jag vill bli. Det i sig är också sjukt imponerande. Jag är glad att jag har min fysioterapeututbildning i ryggen, både för innehållet i sig, men också för hur den lär mig att tänka ”akademiskt” med allt vad det innebär. Visst har den sina brister, men det kan jag fylla på annanstans ifrån.

Jag har nu snuddat lite vid några av de kopplingar och samband jag tycker är självklara mellan Movement och hästvärlden. Ni kan då tänka er att jag blev förvånad när jag frågade Ido hur många hästmänniskor han träffat inom Movement culture och hans svar var 0. Jag har ju redan hållit en femdagarskurs där jag satt samman fysioterapi, movement, akademisk ridkonst, hästvett och frihetsdressyr, där allt smälte samman som det mest naturliga i världen och med deltagare från hästkulturen som var supernöjda. Jag blev själv förvånad hur lätt och friktionsfritt det gick. Förutom förvåning och förundran över Idos svar, fick jag också en road känsla av att tänk att introducera Ido, en person som pratar mycket om olika kulturer och är medveten om området, till den del av hästkulturen där jag håller till. Jag har ingen tanke på att det kommer ske, men jag erkänner att jag roades av tanken! Däremot ser jag fram emot att i framtiden få med mig fler människor från hästkulturen på en Movement workshop, det kommer bli fräckt! En annan sida av myntet är att det blir ganska ensamt att vara den enda som kommer från en hästkultur. Med det sagt har jag ändå turen att omge mig med öppensinnade människor som lyssnar till mitt dravel och som gärna delar med sig av sitt eget ❤ Men jag vill höra fler perspektiv, tankar och associationer!

Det är inte det du gör som spelar roll för resultatet, det är perspektivet du har på det du gör. If you wanna be in Movement, be prepared to be weird.

View this post on Instagram

After the first day of my first workshop with Ido Portal, I went straight down to the pasture to see my horses. Sirius immediately picked up my new Motion experience and started playing with me as soon as he saw me. I can certainly feel my body in a different way since I've been working with it for ten hours today. And once again, it turns out horses have a very special way of expressing when they feel that you've been working with yourself, increased your self awareness and learned something of importance to us all as organisms. Just look at that beautiful transition to canter that he does in the second film 😍 My wonderful Sirius! I can't wait to develop my knowledge and practice more, imagine what he will do then! 😮❤️ (turn up the volume, ignore me but listen to when he talks 😍) #idoportal #movement #horses #playing #dancingwithhorses #motion #connecting

A post shared by Serena Jöngren (@serenajongren) on

Första intrycket av Ido Portal

Första dagen av workshopen Motion över. Jag tycker inte Ido verkar läskig alls (haha). Jag förstod vad han sa och jag kunde förstå att det var saker han sa, som jag kommer förstå på ett annat sätt i framtiden, när jag vet att jag vet mindre än jag tror att jag vet nu. 😅

Du är din ryggrad. Ditt nervsystem, din märg, direktkontakt med hjärnan. Hur bra är du på att röra din ryggrad? 

Använd två motsatta idéer, bruka dem mot varandra. På så sätt kan jag ifrågasätta mig själv och inte riskera att jag hamnar för långt ut mot någon extrem. 

Idag är det inte poppis att vara generell, att ha generell kunskap om mycket. Vi vill ha specialister. Men vi behöver båda! 

Fail until you fail to fail. Leta inte efter framgång, leta efter vart du börjar misslyckas, jobba där. 

Don’t share your shit with others, they have their own shit to deal with. So you’re tired, you don’t have to share that! (En favorit haha) 

Innovera eller syntetisera? Vi syntetiserar (ja jäklar vad jag syntetiserar, hela tiden!!)

Spiralmönster genom kroppen. Gjorde feta grejer idag! 

Vad är koordination? I rörelse alltså. Ipsi vs kontra! Get rid of the glitch inbetween. Övergångar! Jag kan fortsätta tjata om vikten av övergångar i evighet, dessa transitions återkommer ständigt. Oavsett om jag är instruerar, är på kurs i frihetsdressyr, akademisk ridkonst, på movement, what ever! 

Principer vs tekniker. Vi behöver båda. Innehåll vs behållare. Principer för att förstå det hela och ge möjlighet till kreativitet. Tekniker för att förfina, skapa detaljerad förståelse. Mm mm. 

Allt detta nonsens är taget helt fritt från min hjärna idag, mina anteckningar är säkert mycket bättre än vad jag kan hitta på så här på bussen på vägen hem. Planen är att göra något vettigt inlägg senare när allt är över. Jag kan åtminstone säga att jag verkligen ser fram emot morgondagen! 

Imorse var jag jättenervös. Vilket gör att jag blir som gelé och gäspar som en idiot. Men så fort vi satte igång släppte den och jag var där och då, ‘in the moment’. Så feta grejer jag får vara med om. 

Hej svejs! ❤️🤸‍♀️🐒

När Visionen omvandlas till uppfyllt mål

I många år har jag haft en luddig bild framför mig. Hur kan man egentligen göra för att må bättre, bli en bättre hästmänniska, rida bättre? Går det att få ihop relation, kommunikation, välmående, träning?

Efter att ha läst lite distanskurser om Kognitionsvetenskap hos människa och djur och Hästens sinnen och beteende, samtidigt som jag hittat Akademisk Ridkonst så tog jag äntligen steget och flyttade till lilla Tvååker i Halland. Många bra beslut på rad där! Jag träffade många människor där som styrde in mig på en väg som hjälpte mig att få den där luddiga bilden lite mindre luddig. Men fokuset var fortfarande inte helt optimalt. Jag glömmer aldrig den dagen Monika råkade höra fel när jag sa att jag hade sökt in till Fysioterapeutprogrammet. Hon trodde jag sa koordinationsprogrammet! Så skrattade vi gott för att min koordination var ju faktiskt åt helskotta, så det skulle ju passa bra! Hon visste inte då hur rätt hon hade…

När jag så i höstas gick på en workshop på KI:s idrottsdag med Marcel så var det plötsligt som att fokuset började närma sig perfekt. Jag började se saker klart. Efter passet med Marcel så gick jag planlöst och tyst runt i salen i typ 10 min (tro det eller ej, då förstår de som känner mig att här hände det grejer! Jag är väl aldrig tyst?!). Till slut samlade jag mig och gick fram till Marcel och Lotta. ”Hej, vill bara tacka för passet. Serena heter jag. Jag är mållös”. Sedan började vi prata(!), jag berättade om alla mina associationer jag fick upp i mitt huvud till hästarna, mina idéer om att leda-följa blev mer och mer konkreta. Hur det började falla på plats. ”Tänk om vi kunde få ihop det här med det som vi gör med hästar?! Tänk om ryttare skulle börja med detta, det är ju helt klockrent!”. Ja Monika, koordinationsträning kan vi ju verkligen kalla det…

Jag började gå på Marcels klasser med Movement Stockholm. Först en gång/vecka under vintern. Sedan två gånger/vecka under våren. Sedan hur ofta jag bara kan nu under sommaren. Jag kastade in mig i workshop med Fighting Monkey som ytterligare byggde på min luddiga bild, som inte längre var särskilt luddig. Och alldeles snart ska jag vara med på en workshop med Ido Portal, grundaren av Movement Culture. Jisses i himlen.

Min luddiga bild har nu förvandlats till något väldigt konkret, greppbart och alldeles fantastiskt. Förra veckan höll jag min första femdagarskurs med ett koncept som för samman Akademisk Ridkonst, Kognitionsvetenskap hos människa och djur, Hästens sinnen och beteende, Fysioterapi, Movement och Fighting Monkey. En kurs där alla kan vara med som har en häst. Alla åldrar, alla olika förkunskaper. För det är varandras förförståelse och egenskaper som är med och formar kursen.

Jag har lyckats forma en kurs som gör det lättare för ryttare att förstå sin egen och hästens biomekanik. Som ger verktyg att utforska sina egna styrkor och svagheter i kroppen och mentalt. Som gör att ryttaren genom ökad kroppskontroll och medvetenhet kan ta till sig och utföra de instruktioner som instruktören ger. I förlängningen börjar ryttaren efter bara några dagar att själv veta vad hen ska göra, börjar uppfylla mitt eget mål som instruktör; att jag bli överflödig. Ryttaren får övningar och verktyg som hen kan använda för att hantera sig själv och sin vardag, varje dag. Inte bara när hen är i stallet. Hästen blir den där kronan på verket som med sin känslighet och kraftfullhet ger ryttaren kvitto på sin ökade självkännedom, förbättrade teknik och känsla. Allt detta gör att ryttaren också får möjlighet att ta in hästens kommunikation, rörelse och mentala tillstånd. Är du medveten om dig själv öppnar det möjligheten att bli medveten om hästen.

EwaFanny
För att leda måste vi följa. Genom enkelhet och varandra kan vi utmana oss själva och hitta våra möjligheter och begränsningar. Precis som vi vill göra för våra hästar: på ett lättförståeligt sätt ge dem förutsättningar att leta efter sina möjligheter och begränsningar och därmed utvecklas, fysiskt och mentalt. 

Jag kan inte nog tacka Ewa och Fanny som vågade utsätta sig för pilotversionen av den här kursen. Min tacksamhet svämmar över alla breddar. När jag dessutom får så här fina reflektioner i inkorgen så är det inte utan att jag får en liten glädjetår i ögonvrån. TACK! ❤

Ewa:

”Den här kursen har ett mkt bra upplägg med 1 timmes teori och därefter 30 min ridning. På teoripasset har vi bland annat fått lära känna vår kropp o hitta centrum (grundning)
samt att kunna släppa igenom en rörelse genom hela kroppen utan att blockera rörelsen någonstans. Detta hjälpte mig sedan mycket under ridpasset då jag blev mer följsam och även lätt kunde hitta tillbaka till centrering då jag hamnade ur balans. Ytterligare en sak jag tar med mig från kursen är att
Serena har peppat mig så att jag nu vågar lita mycket mer på mig själv o våga testa och därmed också fått en mer följsam häst.
Serena är otroligt pedagogisk i sin undervisning och mycket lätt att följa o förstå.
Jag har haft en toppenvecka och kan varmt rekommendera denna kurs. Nu ser jag fram emot nästa kurs vecka 33 då vi kommer att fokuserar
 mer på ridningen.
Ewa”
EwaKelly
Ewa och Kelly. Ewa hittar hur hon kan ta ansvar för sin egen balans och har en integritet i sin hållning och de rörelser hon väljer att göra. Detta förbättrar även hennes följsamhet vilket gör att Kelly börjar bära sig själv och hitta en framåtbjudning i balans. 

Fanny:

”Den här kursen var så himla givande för mig och jag tycker jag utvecklats ganska mycket på bara dessa 5 dagar. Jag tycker att kursen var intressant och mycket rolig! Serena tycker jag alltid kom med ett underbart humör och gav alltid ordentligt med beröm vilket gör mig så mycket mer peppad! Kursens innehåll känns viktigt och utvecklande och Serena gjorde det enkelt att förstå. Jag tycker alla borde gå åtminstone en kurs som Serena leder, hennes kurser är otroligt ögonöppnande!!”

FannyMercurius
Fanny och Mercurius. Sista dagen på kursen var Fannys kroppsmedvetenhet och -kontroll helt annan mot första dagen. Hela ridpasset kunde hon korrigera sig själv när kroppen ville in i gamla, för ridningen, dysfunktionella mönster. Hon kunde därför ge sig in i en svår övning med lätthet och kreativitet. Jämför ryttarens kroppsdelar respektive hästens kroppsdelar, hur de är i perfekt balans. Positionen på huvudet, höjden och vinklarna på axlarna/bogarna, höfterna, bakben/ben. Deras gemensamma tyngdpunkt som går över Mercurius vänstra framben. Se Mercurius avslappnade ansiktsuttryck, han tar in information från både Fannys och sitt eget nervsystem. 

Detta är bara början. Jag hoppas på att få chansen att göra om denna kurs minst en gång till i sommar. En kurs som jag har arrangerat själv på hemmaplan v 33 har hittills inte fått några anmälningar. Desto fler har anmält sig till intensivkurs med en timmes ridlektioner fem dagar i rad v 33, vilket jag är otroligt glad och tacksam över! Men jag har ju många andra datum för kurs, så jag hoppas att några nappar på att hitta datum som passar att göra denna kurs med mig under sommaren. Denna sommar är vigd åt kompetensutveckling för mig. Jag ska gå på kurser och workshops och själv hålla kurser (finns inget bättre sätt att lära sig än att själv lära ut, det vet vi ju!).

Mina mål är att öka självkänsla, nyfikenhet, kompetensbas, att våga experimentera och hitta kunskap genom sig själv; genom möte med andra. Att öka medvetenheten om sig själv och därmed kunna ta in mer från sin omgivning, t ex hästen. Därmed komma närmare känslan av att vara en kentaur tillsammans med sin häst, att förlänga dessa magiska ögonblick av att vara ett med sin häst. Koppla ihop våra nervsystem till ett enda. 

Nu ska jag gå ut till mina hästar och fråga vad jag kan göra för dem idag. Ha en fin dag!

Min bästa vän

Idag fyller en väldigt speciell individ år. Han har följt och guidat mig genom livet sedan jag var 8 år gammal. Genom hela min skolgång, genom alla mina personliga resor. Han har reparerat mig från brusten blindtarm, bukhinneinflammation och sju års utmattning. Han har lärt mig brutal ärlighet, inte minst mot mig själv. Han ser rakt igenom mig, tolererar inte det minsta skenhelighet eller osanning. Tvingat mig att vara autentisk, ärlig mot mig själv. Det var han som visade att jag aldrig behöver göra något för att jag ”borde”. Att det är okej att inte kunna, inte veta. Så länge jag erkänner det och är trygg i det. Han tar aldrig skit, ingen bullshit. Som definitionen av integritet. 

Jupiter, min största och viktigaste lärare genom livet. Idag fyller du 19 år. Jag vet inte vem jag hade varit utan dig, och jag vill inte veta heller. Det jag vet är att du gör mig till en bättre människa. Du har aldrig gjort något enkelt för mig, aldrig låtit mig glida på en räkmacka. Du har ställt krav och du har lärt mig att ställa krav. Aldrig värderat, bara låtit mig veta när jag är fejk och när jag är äkta. Du har medvetet kastat mig av din rygg hundratals gånger när jag inte betett mig som jag borde, när jag varit fejk och falsk. Du har fått mig att gråta så många gånger, fått mig att känna mig värdelös och dum. På samma sätt som du gett tusenfalt tillbaka när jag varit ärlig och på riktigt. Du lär mig att lyssna och lita på mig själv, skita i vad andra säger. Du hjälper mig varje dag att se vem jag är, just där och då. Tack för alla gånger du reparerat mig, och ännu mer tack för att du får mig att växa. Tack för att du visar vad trygghet är och lär mig att vara trygg i mig själv.  

Vi firade dagen med en lång morgontur i skogen med vänner, i all enkelhet. Enkelheten att få sitta barbacka på din rygg med fartvinden i ansiktet och känna din ärliga och enorma kraft under mig. Tack.

cropped-14543464_10153937902123519_1239060611_n.jpg
Foto Andrea Bernro

juppehopp11349021_10153377753124328_1719135752_nIMG_0083

IMG_2107
Foto Titti Jöngren
IMG_2752
Foto Sanna Lindegren
IMG_7855
Foto Andrea Bernro
Juppe
Foto Eleonora Jöngren
img_7906
Foto Andrea Bernro
Jupiter körbild
Foto Eleonora Jöngren
dsc_0885
Foto Eleonora Jöngren

 

Var som Juppe. Ta ingen skit och var inte fejk. Var ärlig, autentisk och ha integritet. 

En perfekt söndag

Dagen har liksom bara rullat på! Började i morse med att gå ned på betet till hästarna. Där mötte jag GaiJin, som hör och häpna verkat tröttnat på att äta gräs! Det var träningsdags! På senaste lektionen för Cicci fick vi bakläxa på böjningen, men idag hittade jag en till nyckel till en mer balanserad böjning i skolorna! Det funkade både i skritt och trav 👍🏻 

Juppe var näst på tur. Han hade träningspasset klart för sig, han dirigerade efter ledorden galopp, rörelsefrihet, galopp, kraft. Vi galopperade bokstavligen talat hela passet, i gassande sol och fort gick det! Knasiga häst. Men han var helt fantastiskt fin, visst gick det lite väl fort ibland (banan är ändå bara 22 x 44 m, det blir rätt tajta svängar…), men han samlade sig superfint på volt! 

Sen var det dags för Sirius. Sirius får lätt solsting, det här med värme är bara hans grej om man står och sover tillsammans 😅😍 så vi red omkring och mös en stund i grimma och grimskaft. 

Häst nummer fyra blev ingen mindre än Laddok! Alltså, vilken häst! Vi jobbade på med att få in slutahjälpen, passet blev perfekt! Först lyckades vi lite grann, sen kom förvirringen där inget funkar, till slutet när det funkade galant! Bättre lärandeprocess får man leta efter, Laddok är ett riktigt skolexemplar ❤️

Sötnöt som är lite hjärntrött efter passet 💕

Innan lunch med familjen tog jag hand om en inackorderingshäst då ägarna var bortresta. Alltid skönt när det går bra när ägare är bortresta 👍🏻

Det är ju ändå mors dag, så vi åkte iväg till mormor för fika. Så skönt att sitta i värmen och vara en stund. Men höjdpunkten var ändå när vi fick med mormor på promenad 💃🏼☀️🌸

Lagom till vi kom hem igen hade jag en massage, jag tycker jag upptäcker något nytt för varje gång jag masserar! Är inte det fantastiskt?! Anatomi anatomi, tänk att du kunde vara så intressant! 

Fick skynda mig lite för att byta om så jag hann ut till lektionen jag skulle ha med Cia och Geisha. Vi gick back to basic fast avancerat, otroligt lärorikt! Geisha var som en unghäst idag, inte bara Juppe som blir glad av att få komma ut på bete 😅😍 

Kvällen avslutades med middag med familj. Nu ligger jag i sängen för att sova, imorgon ska jag upp tidigt och åka på kurs! Jag och Sophie har varit så flitiga studenter att jag kunde ta ledigt från plugget imorgon. Som av en händelse åkte jag med på ett bananskal som teorideltagare på en kurs för Hanna Engström på Rotbrunna i Enköping! Jag hoppas på att få lära mig mycket nytt och träffa trevligt folk! 

Om jag är taggad inför sommarlov? SKOJARRU?! 😂☀️🐴