Solen, jag hälsar dig!

Som en ny människa! Det är ett under att jag lyckas överleva dessa vintrar, hur jag är idag mot hur jag varit hela vintern går inte att jämföra! Började denna sommardag med sovmorgon. Gick ut med kaffet till hästarna och möttes av GaiJin. Vi skulle rida idag, första gången sedan jag råkade ramla av (förutom direkt efteråt när hon sa åt mig att hoppa upp igen då <3 ). Anledningen till att vi inte ridit sedan dess är att det kan vara bra att tänka efter lite när olyckor sker, men också för att stackars GaiJin har haft ett hål i hoven, så jag har inte velat belasta henne med min vikt också.

Bredvid ridbanan röjde de skog med motorsåg och tre pers gick och släpade stora grenar fram och tillbaka. Vi skrittade lite, men stod mest och andades tillsammans. Det enda jag tänkte var att hon var tillräcklig. Att hon alltid gör sitt bästa. Andning och tankar kan göra under. Hon var så fin och lugn. När hon frustade och var nöjd så avslutade vi.

Sedan åkte jag direkt in till stan, men kände att en tågresa fick räcka. Det blev långpromenad i Stockholm fram till Rålis där det var Movement på gång! 2,5 timme höll vi på i sommarvärmen, många nya ansikten vilket var jätteroligt! Det går inte att komma ifrån att det är speciellt att utforska rörelse och möjligheter tillsammans med en person man aldrig har träffat förut. På något sätt får jag som hopp för mänskligheten.

Jag kunde ju inte sätta mig på buss och tåg. Så jag gick tillbaka igen, i linne och solglajjer. Bättre kan det ju liksom inte bli!

Väl hemma gick jag till hästarna igen. GaiJin kom fram igen, men vi har ju redan tränat idag! Kliade en stund innan jag letade fram Juppe istället. Vi red på ridbanan också, och jisses vad träningen på gas och broms, hoppningen och galoppande i skogen har gett resultat! Öppna, sluta, diagonalsluta och piruett i skritt, trav och galopp. Tuffast var diagnolaslutan i galoppen, men jag tror mest att vi inte riktigt fick till nervsystemen.

När vi gick förbi hagen stod GaiJin fortfarande vid grinden… Men jag släppte ut Juppe och hämtade Sirius istället. Vi gjorde samma sak som Juppe och jag, fast utan galopp, avsuttet och i en grimma som egentligen inte hade behövts. Det är spännande att bara jobba med härmning och positiv förstärkning!

När jag släppte ut Sirius kom GaiJin fram igen. Det var bara att acceptera, det skulle bli ett ridpass till! Red upp på ridbanan med en betydligt mer avslappnad och spänstig skritt än tidigare på förmiddagen. Lekte lite lätt med öppnor och slutor, tog en liten trav och lekte lite med tyngdförflyttning i halterna. Vi fick både morgon- och kvällssol på oss idag 🙂

Imorgon börjar allvaret igen, vetenskapsmetodik fram till sommarlovet! Sen är det bara ett år kvar innan jag kan kalla mig fysioterapeut!