Vinsterna av att befria tanken

Kände mig extra fri idag. Ganska direkt upptäckte jag att de där spöna nog inte behövdes egentligen. Tryckte ned dem i snövallen vid sidan av ridbanan, pekandes rakt upp så jag skulle nå dem utan att bemöda mig med att hoppa av om jag ångrade mig.

Snart hade jag satt händerna bakom ryggen. Funderade inte så mycket på det, bara gjorde. Skritt, trav, galopp. En sluta där, en ått-volt där. Det gick! Kroppen kändes fri, lite förvirrat var det så klart eftersom min tyngdpunkt ändrades något. Men det gick och det var roligt!

Det slog mig först när jag hoppade av vad vi hade gjort. Hur hamnade vi där? Utan tveksamhet hade jag knutit händerna bakom ryggen och ridit. Då slog det mig.

Imorgon börjar ett tredagarsäventyr. Tre dagar av ovisshet, av att känna mig dålig, av att prova göra nya saker, tänka nya tankar. Idag har jag jobbat med den mentala uppladdningen för att förbereda mig. Enda sättet för mig att klara av det är att öppna upp mina tankar. Ta av från upptrampade stigar och gå rakt ut i det okända. Acceptera ovissheten och därefter till och med njuta av den.

Självklart spillde detta över på hur jag var med Juppe idag. Jag var friare och tryggare. Tveklöst lita på att det går.

Bättre sista uppladdning än att sitta på hästryggen kunde jag inte ha fått. Men tänk om jag kunde jobba så här med mig själv varje dag. Det ger nya möjligheter för inlärning, tankemönster, kreativitet, känslor. Men också för min fysiska förmåga; släpper spänningar i min kropp och ger mig energi, rörlighet, styrka och uthållighet. Skulle kunna göra stordåd!