Jupiter

u. Haug-Centa (Nordsvensk brukshäst)
e. Mercurius (Engelskt fullblod)
Född 1998
Ägare: Serena Jöngren

Jupiter föddes på gården och är hästen jag gjort alla mina misstag med. Han tar ingen skit, är omhändertagande och tar ett stort socialt ansvar i flocken. Vi har gjort det mesta tillsammans: dressyr, hoppning, fälttävlan, Hubertusjakter, körning, ”NH”, akademisk ridkonst, frihetsdressyr och uteritter. Jupiter är hästen som med små medel har den tydligaste kommunikationen, alla som träffar honom förstår honom, men de förstår inte själva hur det går till! På grund av en skada 2003 fick han successivt sämre syn på vänster öga och det ögat är nu bortopererat. Vi har hängt ihop i snart 26 år, jag litar på honom med mitt liv och vi kan rida ut på äventyr i timmar barbacka i grimma.

Sirius

u. Samantha Hywel (Welsh)
e. Mercurius (Engelskt fullblod)
Född 2005
Ägare: Titti Jöngren

Sirius föddes på gården men lånades ut pga tidsbrist en tid i sin ungdom. Han fick vara med om saker ingen ska behöva vara med om. Men idag är han den mest robusta hästen som är väl medveten om sin autonomi och gärna skapar sina egna utmaningar! Han är en anarkist som fungerar dåligt inom bestämda ramar, men fantastiskt med fria ramar! Att ha en vildhäst som vän är en fantastisk gåva som jag vårdar ömt. Sirius är kreativ som få men fungerar inte alls med tryck-eftergift och är lite för söt för sitt eget bästa ibland.

GaiJin

u. Geisha (Arabiskt fullblod)
e. Mercurius (Engelskt fullblod)
Född 2009
Ägare: Titti Jöngren

GaiJin har det fantastiska födelsedatumet 090909, ett höstbarn alltså. Hon föddes på gården och tack och lov fick vi en lång sommar det året. Det finns misstankar om att GaiJins brokiga tid i fosterlivet har gett henne utmaningar i livet. Hon har alltid haft problem med ångestattacker och aggressivitet, något vi har jobbat hårt för att hon ska kunna reglera på ett funktionellt sätt. Nu har det visat sig att hon antagligen också lider av en muskelsjukdom, men med rätt levnadsvillkor och träning på hennes villkor så är hon numer en glad, trygg, kreativ och motiverad häst! GaiJin utbildar mig ständigt i vikten av trygghet som grundsten för utmaning och påminner mig om att jag ska lyssna på min magkänsla, även om omgivningen säger annorlunda ibland. Hon charmar alla hon möter och älskar att visa upp sig.

Laddok

Shetlandsponny
Född 2012
Ägare: Titti Jöngren

Laddok kom till gården som treåring och tog allas hjärtan med storm. Han är energisk, lekfull och nervig, helt enkelt en virvelvind. Under de första åren hos oss så la han och jag grunden för att vara i rörelse tillsammans. Tyvärr har jag inte tid att umgås och träna med Laddok idag, men han tränas nu i Akademisk Ridkonst och körning.

Geisha

Arabiskt fullblod
Född 1989 – 2021
Ägare: Titti Jöngren

Geisha kom till gården vid fem års ålder, hon kom in i mitt liv när jag var fyra år gammal. Hon ingick i min mammas småskaliga ridskola, tävlade galopp och reds senare av mina stallkompisar. Vi har helt enkelt alltid umgåtts så länge jag kan minnas! Jag tränade och utbildades av Geisha som äldre tonåring men också under de sista åren i hennes liv, uppsuttet och från marken både i ridhuset och i skogen. Geisha lärde mig om hur man bygger upp tillit till sin förmåga långt innan jag hört talas om begreppet self-efficacy; när vi hoppade brukade jag alltid låta henne bestämma om hon skulle hoppa över eller springa runt hindret, hon fick alltid en glad kli på halsen oavsett. Det gjorde att hon sen hoppade allt med mig! Att tvinga gör inget annat än att skapa rädsla och bryta ner någon, hälsar Geisha om någon missat det. Geisha är en av de vänligaste hästar jag känt och höll sina människor nära. 2021 fick Geisha somna in vid 32 års ålder.

Haug-Centa (Haga)

Nordsvensk brukshäst
Född 1987 – 2016
Ägare: Titti Jöngren

Haga är inte bara mamma till min häst Jupiter utan var också en extramamma till mig. Jag har ett starkt minne från när jag var väldigt liten och hade fastnat med gummistöveln i leran i hagen. Jag var så uppgiven att jag bara satte mig ner och grät, då kom Haga fram och ställde sig med huvudet över mig och vakade tills jag kände mig bättre till mods igen. Att sitta som tomtenisse på Hagas breda varma rygg längst bak i luciatåget var det mysigaste som fanns. Tillsammans kunde vi också hjälpas åt att få människor att förstå att de måste andas och vara närvarande med sig själva först innan de kan kommunicera med andra på ett vettigt sätt. Haga hade en enorm värdighet, integritet och vänlighet och var fast besluten om att utbilda och fostra människor så gott hon kunde, hur tröga vi än var. En boxdörr var också mer ett litet pyssel att dyrka upp än något man skulle hålla sig bakom!

Mercurius

Engelskt fullblod
1993 – 2022
Ägare: Titti Jöngren

Mercurius är pappan till alla barnen på gården (inklusive alla mina tre hästar…). Han har funnits med i nästan hela mitt liv som mammas häst men också som min storasysters häst. Antalet fälttävlanshelger jag har fått följa med dem på är otaliga. Under några år tränade också jag och Mercurius tillsammans, han lärde mig att hingstar är precis som andra hästar men med ett ännu större intresse för att lukta på bajs 😉 Mercurius gick som en bulldozer korsat med en ferrari genom skogen, Jupiter har ärvt hans vägvinnande skritt och förmåga att ta sig fram överallt! På ålderns höst hjälpte jag honom att rehabilitera en knäskada som läkte fint.

Moses

Shetlandsponny
1985 – 2014
Ägare: Titti Jöngren

Moses kom till Grindtorps Gård redan innan jag var född och hade alltså alltid funnits i mitt liv fram till 2014 då han fick somna in i mina armar. Moses var första hästen jag fick uppleva en galopp på, men det mesta jag kommer ihåg från den gången var att min hjälm var för stor så den åkte ner över ögonen, så jag såg inget! Moses lärde mig också hur man kör häst och vagn. De sista åren av hans liv åt han mest nypon och gjorde lite vad han kände för. Varje dag borstade jag hans tänder och pysslade för att hålla farbrorn i så gott skick som möjligt. För det var det han var Moses, min farbror i ett kvarts sekel.

Samantha Hywel

Welsh
1989 – 2010
Ägare: Titti Jöngren

Samantha var racerponnyn som vann SM i galopp och gick SM i hoppning. Hon var hästen som jag som 9-12åring red vilse ut i skogen med, då Samantha älskade att vara ute på äventyr och aldrig vände hemåt. Hon visade mig vad det innebär att sitta på en häst som springer riktigt fort och hoppar riktigt bra: stå still i fältsits och styr ibland om det behövs. Samantha gjorde mig orädd och fartblind och fick mig att inse att dressyr är ganska värdelöst och tråkigt, haha! Det är tack vare Samanthas utbildning som Jupiter lärde sig att hoppning är det roligaste som finns, första gången jag och Jupiter hoppade över ett hinder gjorde jag bara som Samantha lärt mig; stå still i fältsits och styr lite om det behövs!

Roseborgs Piccorina

Welsh
1979 – 1998
Ägare: Serena Jöngren

Piccorina var min första “egna” ponny. Hon ingick i min mammas småskaliga ridskola och ibland på uteritter så kunde hon plötsligt bestämma sig för att gå offroad, hon svängde rakt ut i skogen och då fick man helt enkelt bara hålla i sig och hoppas att man kom ut tillsammans på andra sidan. Jag kommer ihåg hur jag brukade somna ståendes lutande över hennes rygg i boxen och Piccorina rörde sig inte ur fläcken förrän jag vaknat igen. Vid blott 19 års ålder fick hon så allvarlig fång att hon fick somna in. Jag fick vara ledig från skolan den dagen, så att jag kunde få vara med när min första häst tog sitt sista andetag. Jag är så tacksam över att jag fick vara med i hennes sista ögonblick i livet. Jag grät och grät och sa till mamma att jag ville ha en häst som aldrig dör. Det året hade Jupiter precis kommit till världen, så då blev det så att jag fick Jupiter, hästen som aldrig kommer dö.

Tjosan

Welsh
1989 – 2024
Ägare: Titti Jöngren

Tjosan kunde bocka som få men var en fantastiskt söt häst! Hon flyttade ifrån Grindtorps gård för många år sen, men ett av de starkaste minnena jag har av Tjosan var när jag och min kusin Lovisa fick i uppgift att se till att Tjosan fick röra lite mer på sig efter att hon gått med föl och blivit alldeles för rund. Vi turades om att sitta på henne barbacka och den som var på marken hade i uppgift att dra bort myggen från hennes mage och då och då springa så att Tjosan fick springa ikapp! Som barn förstod vi det självklara med att för att vi ska kunna göra något som är jobbigt så behöver vi en meningsfull anledning att göra det, som att springa ikapp. Och oj vad andfådd hon blev, hon kunde ju inte låta något litet människobarn vinna över henne!

Vill du veta mer om vad jag gör tillsammans med hästarna och se fler bilder och filmer? Följ mig på
Instagram: @ serenajongren
Facebook: Serena Jöngren – instruktör och fysioterapeut