Creative Movement Tools dag 1

Kreativitet: nya perspektiv, “a state of mind”, a way of living. Inte nödvändigtvis att skapa något nytt.

Shai Faran är i Stockholm för att leda workshop arrangerat av Movement Stockholm: Creative Movement Tools. Och jag är med, för jag kan ju inte hålla mig borta. Reflektioner från första dagen:

Upplev inte saker du ser, hör eller känner som något helt nytt. Det är bara en variation av något du redan kan, gjort eller upplevt. Att återvinna befintlig kunskap är ett ekonomiskt sätt att lära sig nya saker, och framför allt ett framgångsrikt sätt.

Det betyder inte att det “nya” är fastspikat till din befintliga kunskap, den nya kunskapen blir också befintlig och kan utvecklas på sin egen väg.

När jag började plugga fysioterapi hittade jag som tur var relativt snabbt till den realisationen. Associera. Spelar ingen roll till vad, bara gör det. Det är det som tagit mig igenom utbildningen, trots mina inte så gynnsamma förutsättningar.

När vi ser något som något helt nytt kan vi bli låsta, antingen i förundran eller i total blockering; det där klarar jag aldrig. Ett exempel från idag: jag såg en rörelsesekvens jag aldrig gjort förut. Min hjärna reagerade med: det där kommer jag aldrig klara! (Japp, still does that…). Men snabbt bytte den, numera per automatik, till att leta efter det den känner igen. Rörelsesekvensen börjar sittande på knä. Check. Sen sätter hon fram en hand diagonalt framför sig. Har jag också gjort förut, check. Över med tyngden. Ta fram andra sidans arm och ben för att sen svinga dem bakåt igen och genom ett snabbt extensionmönster komma till huksittande. Got it, let’s do! Vänta en sekund, höftlederna. Try slow. Fasiken vad klumpig jag är, inget fjong. Men jävlar, jag gjorde just en rörelsesekvens jag aldrig gjort tidigare!! Efter det är det ju bara att sätta igång och jobba.

Under den här dagen har jag märkt något viktigt och underbart bra. Sedan tidigare workshops har jag blivit bättre på att ta in, att lära mig. Det är en stor anledning till varför jag håller på, jag vill bli bra på att lära mig. Inte specialiserad på nåt, generaliserad på mycket. Utvecklas. Nya kopplingar.

Hur kan det här överföras på hästarna då? Jag kan ju inte förklara för dem att de ska använda tidigare erfarenheter när de möts av något “nytt”. Men jag tror inte det är något problem. Faktum är att hästar är mer utvecklade sensomotoriska varelser än vi är. De använder det de redan vet redan. Problemet är att vi inte gör det, vi tänker att nu ska vi lära hästen något “nytt” och gör det onödigt komplicerat med onödiga glitch. Hästen kan redan allt. Vi måste bara använda kreativitet för att hitta de nya perspektiven på det hästen redan kan. Hästen har potential att göra allt en häst kan göra, det lär de sig på en dag vid födseln. Vi ska bara inte förstöra det genom learned non-use; sätta dem i miljöer där de inte får fortsätta använda sina förmågor. Hästar transporterar sig, har ett socialt samspel och manipulerar objekt utanför sig själva. Det går inte ens att förstå hur många olika sorters rörelser som ingår i de rörelsekategorierna. Fråga dig hur många av de rörelser du uppmuntrar, både genom utformning av hästens fysiska och sociala miljö, men också i er träning. Det finns så mycket kapacitet!

Hur går det med mina inflammerade inklämmande höftleder då? Jag ska vara ärlig, ibland brinner frustrationen i bröstet och gråtklumpen sitter där i halsen. Det kräver otrolig viljestyrka att fortsätta, att låta mig anpassa rörelserna för att respektera och acceptera min kropp. Och jag gör det. För att jag måste, jobba runt det. Jag klarar det tack vare den miljö jag befinner mig i, människor omkring som jag både känner och inte känner. En trygg kultur där det viktigaste är kvaliteten, inte hur det ser ut. Så ibland kommer det rörelsesekvenser som inte påverkar mina höftleder – det glädjeruset! Jag kan fokusera på det nya perspektivet, inkorporera det i min kropp och bara få ruset av att lära mig något nytt och lära känna mig själv och mina kapaciteter lite bättre.

Awareness is basic. Om du inte är medveten om var du är, kan du inte påverka vart du ska. 

Vi gjorde så mycket roligt idag, rullat på golvet (det är sjukt vad tung man blir på golvet, men kul när man börjar hitta sätt att “göra sig lättare”). Jag har fått fler verktyg att kunna leka med ryggradens mobilitet och ökat min medvetenhet om mina armar och händer så där så att det känns, en aha-upplevelse att “jaha! är det här du har varit hela tiden armen!”. Det roligaste tycker jag fortfarande ändå är att göra saker i par eller fler, där någon annan påverkar mina rörelser, följsam integritet. Ett ovärderligt sätt att upptäcka sig själv på! Och det hjälper mig så mycket sen när jag åker hem till hästarna. Jag har inte  återuppfunnit något hjul, jag har bara fått andra perspektiv som öppnar till nya frågor, upptäckter och utveckling. Sen har vi skrittat mycket (ja alltså, krupit på alla fyra, i mitt huvud: skritt) med olika isättning av händerna. I mitt huvud: hur hästen kan sätta ned sina framhovar och hur det påverkar resten av rörelsemönstret. Men såklart också: massa koordinationsträning och ökad medvetenhet om mina händer.

Nu ska jag sova. Imorgon kör vi igen! Tack Movement Stockholm som arrangerar den här workshopen och för att jag har världens bästa plattform att få utvecklas på och tänka nya perspektiv.

Det är mycket nu. Project Proprius har satt igång vilket har varit en sådan lyckoträff för mig att det är löjligt. Jag har varit exalterad hela veckan, och så nu Creative Movement Tools! Vill du veta mer om Project Proprius, kolla in https://project-proprius.mn.co/ hemsida: Intrinzen eller instagram: @intrinzen, rekommenderas varmt!! Godnatt så länge!