När hästen själv får välja 

Det är halt och knaggligt. Det naturliga är väl att ta det lugnt då. Juppe väljer att trava. Jag brukar låta honom bestämma, det blir liksom bäst och säkrast då. När jag inte lägger mig i. Det får mig att börja fundera på det här med gångarter. Traven går långsamt här, han känner efter varje steg. Jag sitter där och försöker bara störa så lite som möjligt, benen hänger och tygeln ligger där för att se bra ut om vi skulle möta någon. Mitt jobb är att hålla uppe mig själv, hans jobb är att hålla uppe oss båda. Typ mitt i filmklippet så snubblar/halkar han till. Men eftersom jag koncentrerar mig på att hålla min balans och mittpunkt och ger honom fria tyglar (haha) att använda sin hals till att balansera sig (som den är gjord för…), så är det inga problem.
Skillnaden mellan skritt och trav är väl egentligen takten framför allt (jaja, det finns en diagonaliserad skritt som blir tvåtaktig, och ja kroppen rör sig inte likadant. Men håll det enkelt för sjuttsingen). Min poäng är i alla fall att bara för att vi byter gångart betyder inte det att det går fortare eller att hästen har ”mindre kontroll”. Juppe kanske tyckte det var enklare att flytta två ben i taget i stället för ett ben, mindre att hålla reda på 😉 Sedan får vi inte glömma att olika hästar har lättare att balansera sig i olika gångarter. En annan häst hade kanske valt galopp, medan en tredje valt skritt, eller tölt om den hade den genen.

Detta är inte någon stor nyhet direkt. Ändå är det så lätt att vi börjar rida helt annorlunda för att vi byter gångart. Krånglar till det. Visst är det svårare att sitta i trav än i skritt, fast egentligen inte. När jag börjar komma in i det upptäcker jag att skritten är svårare. Nu krånglar jag igen, det jag vill komma fram till är att om vi lägger lite krut på att lära oss hur hästen under oss rör sig och hur vi kan följa med och samtidigt balansera oss själva så blir inte byte av gångart så dramatiskt som vi tänker oss. Det sitter bara i huvudet. Släpp det.

Btw, kolla vilken dag alltså. Vintern är fin ibland <3