Reflektion efter första rörelsepasset för ryttare
Livet rusar fram för tillfället, men jag ville ändå ge en stund till reflektion. I söndags hade jag det första passet av sju: Rörelsepass för ryttare. Vilket mottagande! Vi var en grupp av nio modiga själar som alla gick in helhjärtat i varje övning. Efteråt kände jag mig rörd av allas delaktighet, inspirerad och hoppfull! Jag hade aldrig kunnat drömma om det här, första gången någonsin jag håller i ett sådant pass!
Eftersom det var ett prova-på-pass för resten av perioden ville jag nudda vid alla fyra teman, för att försöka ge någon slags översikt över vad vi kommer hålla på med fram till 10 december (förhoppningsvis även under 2018!). Vi tar från fysioterapi, Movement, mina kurser i kognitionsvetenskap och inlärningsteori, och den erfarenhet jag har från hästarna, alla kurser jag gått och min tid som working student hos Monika Sanders.
Ju mer jag utbildar mig inom fysioterapi, går på Movementklasser och umgås med mina hästar, desto mer inser jag hur mycket som hänger ihop, som är samma men kanske förklarat på olika sätt. Det ger mig ett enormt smörgåsbord att plocka ifrån från alla håll, utan att tappa min helhet. Fysioterapi har sina brister, jag känner ibland en frustration över fyrkantigheten, samtidigt som den ger akademiska kunskaper och självklart ovärderliga kunskaper om människokroppen, undersökning, behandling, fysisk aktivitet, biomekanik, psykologi, beteendeförändring, folkhälsa m.m. Under Moventklasserna är det verkligen learning by doing. Jag producerar rörelser och testar mina mentala och fysiska möjligheter och begränsningar. Hästarna är kronan på verket, de ger mig den där utomvärldsliga känslan och är ett kvitto på hur jag är som varelse. Jag överför anatomiska och biomekaniska kunskaper till hästarna vilket ökar min förståelse för varför och hur rörelser sker.
Det var intressant under passet när jag hörde mig själv formulera kopplingar från rörelser och teorier jag tagit från fysioterapi och Movement, till umgänget med hästarna. Under förberedelsen inför passet var det som att jag kunde känna hur nya synapser skapades i hjärnan på mig. Det utvecklar mina kunskaper på alla områden; fysioterapi, Movement och umgänget med hästarna.
Under passet fick jag en tankeställare om hur viktig förmågan att slappna av är för att kunna producera rörelse. Rörelse produceras med hjälp av gravitationen, centrifugalkraften och genom nervimpulser och metabolismen som får muskler att kontrahera och slappna av. För att kunna röra oss måste vissa muskler jobba mot gravitation och andra krafter, medan andra måste slappna av. Att ha koll på när vilka muskler ska göra vad kräver koordination, att vara närvarande i nuet och våga att ta ansvar över sitt eget nervsystem. Avslappning och andning är nära sammanbundet, liksom spänning och andning. Det är så mycket som hänger ihop.
Jag är så glad att så många efter passet ville vara med under hela perioden. Det är precis det som är tanken, att vi får en plattform att kontinuerligt utforska tillsammans med varandra. Flera hjärnor tillsammans har större möjligheter än en ensam. Vi har alla olika erfarenheter och förutsättningar, olika styrkor och svagheter. Att se hur så väldigt olika individer som vi är, ta sig an samma övning är så otroligt intressant att iaktta. Vi lär oss inte bara om varandra, utan om oss själva. Och om vad rörelse är. Om hur vi möter och hanterar oss själva och vår omvärld. Hur vi tar oss an utmaningar. Hur olika utmaningar kan se ut för olika individer.
Jag tycker att det finns ett glapp mellan att vi pratar och tänker om hur vi ryttare ska göra och vara i umgänget med hästen, till att vi faktiskt umgås med hästen. Vi är ganska duktiga på att tänka, prata, diskutera om allt från balans till höftböjare. Men vi ger oss inte chansen att faktiskt göra allt det där vi pratar om, innan vi ska försöka få till det tillsammans med hästen. Vi vill att hästen ska vara välkoordinerad, ha ett välutbildat nervsystem som sitter ihop från mule till svansrot och ned i varje hov. Men hur välkopplat är egentligen vårt eget nervsystem? Hur tror vi att vi ska kunna koppla ihop vårt nervsystem med hästens, om vårt eget nervsystem inte ens är ihopkopplat i sig självt?
Hästar lär oss att vara människor. Att vara människor innebär att vara en organism som har en otroligt komplex och mångfacetterad rörelseförmåga. Rörelse lär oss att vara människor. Rörelse och beteende är otroligt nära sammankopplat. Genom att lära oss nya rörelsemönster hela tiden, genom att koppla ihop vårt nervsystem och använda hela dess komplexitet och möjligheter, skaffar vi oss också ett större spektra av beteenden. Av ökat förtroende till vår egen förmåga. Förmåga att vara människa som kan anpassa sig och möta sin omvärld, som kan släppa in och låta ett annat nervsystem inverka på oss. Göra oss till kentaurer tillsammans med våra hästar.