Anpassning

Anpassning är en grundbult inom evolutionsteorin. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att det är en grundbult i allt.

Vår styrka, kondition, smidighet, balans, inlärningsförmåga, tankar, känslor, kognitiva förmåga; allt detta anpassar sig hela tiden. Även i vuxen ålder. Vi blir bra på det vi gör ofta, blir bra på att tänka de tankar vi ofta tänker, känna känslan vi ofta känner, de rörelser vi ofta gör.

När upprepningarna eller durationen på det vi gör blir för många/för länge blir anpassningen till slut omöjlig. Då sker förslitningar och skador. Det är då vi drar av en achillessena, får utmattningssyndrom eller blir apatiska.

Detsamma gäller med smärta. Ju mer vi känner smärta, desto bättre blir vi på att känna smärta. Nervsystemet och hjärnan det tillhör, blir bättre och bättre på att signalera och uppleva smärta, känsligare och känsligare. Till slut blir vi hyperkänsliga. Nej det är inte coolt att “stå ut” med smärta. Det gör dig känsligare för smärta. Du blir bra på det du upprepar.

Detta betyder dock inte att smärta ska undvikas till varje pris, absolut inte. Du måste känna smärta ibland också, det gör dig inte hyperkänslig. Jag pratar om anpassning till långvarig smärta, den där som finns där hela tiden. Att känna smärta när du ramlar och slår i, när du utför en fysisk aktivitet som är på gränsen av din fysiska förmåga, har träningsvärk etc., det är bra smärta. Det visar att ditt signalsystem fungerar. Det säger till dig, “hit men inte längre”. Ibland måste vi stå ut med en smärta en stund för att få kroppen att anpassa sig till en ny belastning. Smärta finns bara i din hjärna, den finns inte ute i kroppen. Det är bara en upplevelse skapad av din hjärna. Viktigt att poängtera är dock att det INTE gör den mindre verklig.

Enligt min logik innebär alltså detta att för att vi ska klara av alla olika utmaningar som livet så vänligt fortsätter att slänga på oss, så måste vi träna på inlärning, både kunskapsinlärning och motorisk inlärning. Träna på att tänka nya tankar, känna nya känslor. Vi måste träna på att sätta kroppen ur balans lagom mycket för att utmana den, utmana vår styrka, smidighet och kondition.

Ett tydligt exempel är min far. Han slet av sin bicepssena, DISTALT. Det är väldigt ovanligt vad jag förstår. Så, bicepssenan var alltså inte anpassad till den drastiska belastningen, den gick av. Men det mest fantastiska är att pappa i princip fortsatte sitt liv som om inget hade hänt. Vid senare undersökning av ortoped för att avgöra om eventuell operation, visar det sig att musklerna runt om har övertagit biceps funktion! Ingen operation alltså, den enda följden av denna skada är alltså rent estetisk. Trots trauma har kroppen en enorm förmåga att anpassa sig till den nya situationen, så länge du belastar den. Jag tycker det är så fantastiskt att jag ryser bara jag tänker på det.

Så ofta det är möjligt, välj dina tankar och känslor med omsorg. Var uppmärksam på om vissa tankar återkommer ofta, ger de dig något? Om ja, gött. Om nej, fundera på varför, hur och vad du kan göra för att ändra invanda tankemönster. Satsa inte på att vara perfekt, satsa på att våga känna och tänka, låt dig ta nya banor och undersök vad som händer. Öppna upp hjärnan som jag brukar säga.

Perfektion i all ära. Men glöm inte mångsidighet. Är det inte fantastiskt att vi kan träna upp vår förmåga att lära oss nya saker? Ju oftare du sätter dig själv i situationer där du måste lära dig något, oavsett om det är kunskap, hantverk, rörelse, skapande, färdighet, sociala interaktioner, empati eller vad det nu kan vara, desto bättre blir du på att lära dig något mer. Det är inte svårt att lära gamla hundar sitta, om den gamla hunden har anpassat sig till att lära sig nya saker. 

I diskussionen om definition av intelligens kommer ofta begreppet anpassning upp. Den som är bäst på att anpassa sig kan också betraktas ha hög intelligens. Så, var smart. Träna på att anpassa dig, både fysisk och mentalt.

Darwin pratade om utveckling. Är inte anpassning och utveckling lite samma kaka? Intelligens, anpassning, utveckling. Kärt barn har många namn.