Att leka med rörelse och ambition
Det jag ser när jag tittar på det här klippet, är två individer som försöker följa varandra så gott de bara kan, samtidigt som de turas om att ge förslag. Den ena är 100 gånger långsammare på att agera än vad den andra är. Gai-Jin sprattlar med benen, hon söker efter att “hitta” och koordinera dem, utan att tappa balans. Hon är fortfarande lite förvånad över den kraft och ståtlighet hon lyckas uppbringa, hon är pampig samtidigt som hon är som ett litet barn. Jag är mer bara ett sprattligt, tafatt barn 😄
Efter det andra galoppanslaget ger jag (100 år försent) förslag om fortsättning till sökande i galopprörelser, men då har Gai-Jin fått hagel i ögat eller nåt så hon tappar fattningen totalt. Därav huvudskaket och nytt försök senare <3
Mina mest fatala brister som jag ser det är brist på rytm, koordination och integritet i rörelsen. Sedan kan jag komma på massa fler, men innan jag ens kan börja tänka på dem så har jag en del att jobba på… Dessa tre kommer även förbättra min reaktionstid. Mina styrkor skulle jag säga är att jag lyckas hålla balansen mellan lekfullhet och målinriktat, kreativitet och ramar. Detta är något jag jobbar på hela tiden, något jag aldrig kan sluta jobba med. För ibland behöver vi mer frihet, kreativitet och lek, medan vi ibland behöver mer struktur och tydliga mål. I klippet ovan är till exempel ramen och strukturen att jag ber henne att rotera fram och ned sin vänstra höft, medan kreativiteten är ett leende och en energiimpuls från mig som hon kan göra vad hon vill med.
Gai-Jin är osäker och uttrycker sig lätt med aggressivitet. Hennes styrka är absolut hennes enorma ambition och glädje i dressyrarbete, lyckan när hon rör sig i en stolt och kraftfull hållning gör så att hjärtat svämmar över. Hon går från att vara den lilla och osäkra till att bli en kraftfull drake. Hennes ambitiösa sida gör också att jag hela tiden måste hålla tungan rätt i mun. Det är lätt att bli “carried away” med en häst som Gai-Jin, att be om mer och mer. För Gai-Jin hoppar gärna högt upp på utbildningstrappan, trots att vi kanske inte är mogna för det hoppet. Det är jag såklart enormt tacksam och glad för, samtidigt som det betyder att jag får ett enormt ansvar att inte utnyttja henne. Om hon inte känner sig bra nog blir hon också snabbt osäker igen. Så jag måste låta henne visa upp sig, samtidigt som jag inte får bli för ivrig. En balansgång som jag gärna går! <3
Hon är också helt fantastiskt följsam, följer minsta tanke och impuls. Och visar också väldigt omedelbart och bestämt om hon inte håller med 😉
Jag är inte ute efter att Gai-Jin ska gå i en perfekt galopp vid hand. Jag är ute efter att hon ska fortsätta våga prova sina gränser, att vi ska fortsätta våga. Vem vet vad vi kommer göra i framtiden, så länge vi håller oss öppna för förslag från varandra så kan vi hamna vart som helst och göra vad som helst!
Vi sprattlar inte bara omkring. Som bevis på det är här ett klipp från uppvärmningen, helt upp och ner bara. (Strax efter 3.30 min ser man hur Gai-Jin är så otroligt nöjd med sig själv så hon stannar och berömmer sig själv. Jag kan inte annat än hålla med henne! När hon fått sin bekräftelse kör hon med mig totalt och fortsätter själv. Det är vid sådana tillfällen jag bara hänger på haha)
Det finns alltid en stilla undran i mig hur mina hästar kan vara mer utbildade än vad jag är, vem smygtränar med mina hästar!?